160707 Bytt GPS-plottern

Gamla GPS:en

Hålet bakom GPS:en

Städade upp hur kablarna var ihopkopplade till instrumenten

Konvertering SeaTalk och SeaTalkNG

Täckplåten på plats

Nya GPS:en fastskruvad

Nya GPS:en med skydd

Efter 12-timmars märkte jag att en läsplatta med SeaPilot inte håller måttet som navigationsutrustning. Det sämsta var att SeaPilot helt plötsligt kunde ändra upplösning när kartan skulle flyttas efter båten. Lika bra att byta ut den gamla GPS:en som det var tänkt från början. När jag började titta på marina GPS:er i båtaffärerna visade sig att just den GPS:en jag var ute efter var nedsatt i pris under juli. Inte så svårt att slå till då.
Nästa svårighet var att få till konverteringen mellan det gamla kommunikationssystemet (SeaTalk) som alla andra instrument använder och det nya kommunikationssystemet (SeaTalkNG) som den nya GPS:en använder. Det var nu inte ett problem egentligen. Manualen var så luddigt skriven att jag fick läsa den flera gånger och manualen för GPS:en för att få ihop det. När jag hade fått klart för mig hur jag skulle göra var det enkelt att koppla ihop och allt fungerade som det skulle.
Jag fick tillverka en plåt för att täcka det stora hålet efter den gamla GPS:en. Även det gick smidigt med goda råd från pappa.

160619 Hemsegling efter 12-timmars

Transportsegling från Norrviken till GBK efter 12-timmars ensam. Det blåste SSV hela vägen så det var kryss för hela slanten med något längre bogar åt ena hållet. I början blåste det en behaglig vind på 5-6 m/s. Perfekt för kryss och det blev en riktigt skön segling upp till Jungfrufjärden. Jag gjorde ett slag mellan Mörtöklubb och Mörtö-Bundsö för att sedan sträcka upp hela Jungfrufjärden till Dalarö. Nära Dalarö blåste det upp till en ca 9-10 m/s och jag fick ta ett rev i focken. Det fortsatte att blåsa den hårdare vinden ända till Apelviksudd där jag tog ner och fällde ihop på väg till bryggan.

Det blev en skön segling utan regn. Man märkte hur mycket lättare allting blir när det inte regnar. Jag kände också på vinden att vattnet har blivit varmare. Det var inte alls någon bitande kylan mot huden längre, utan bara en skön svalkande smekning.

160618 12-timmars Ensam

12-timmars Ensam är en långdistanssegling som seglas solo och som arrangeras av Svenska kryssarklubbens Stockholmkrets. Seglingen är en del av 24-timmarsseglingarna och fungerar på samma sätt: man använder 24-timmarspunkterna i skärgården för att ta sig från start- till målpunkt. Man ska försöka segla så långt som möjligt på 12 timmar.

I år var det tredje gången jag deltog med Greyhound. Första gången bröt jag för att det var för mycket vind och förra året var det knappt någon vind alls. Då försökte jag också nå nya punkter, men det var bleke på vägen dit så jag kom inte fram till punkten utan fick vända tillbaka. I år var det bra med vind hela tiden så det var lite lättare att hålla planen hur jag skulle segla.

Prognosen sade 8-11 från NV med ett vrid runt kl 12 till V och avtagande framåt kvällen. Jag startade från St Rotholmen och började att segla ner till Nynäshamn där jag vände vid Måsknuv. Redan här började vinden vrida mot V, så jag fullföljde planen till Långbäling för att sedan gå upp till Fjärdhällan på Jungfrufjärden. Sedan åkte jag tillbaka söderut och rundande en ostprick söder om Huvudskär. Efter ostpricken seglade jag upp till Aspskär på norra Norrfjärden via utsidan av Marskär och sedan vidare upp på Nämndöfjärden till inloppen till Malma Kvarn. Här började vinden tuppa av lite och jag kunde ta bort alla rev. Efter en till vända till Aspskär seglade jag upp till Stavsnäs, fortsatte upp till en punkt vid norra Kanholmsfjärden och sedan tillbaka till Stavsnäs igen där jag gick i mål.

Det blev en väldigt fin segling trotts ihållande regn nästan hela dagen. Det var bara en kort stund på eftermiddagen det inte regnade. Väl i hamn kunde man äntligen pusta ut, skriva protokoll, ringa hem, vara med på prisutdelning och korvgrillning.

I 24-timmarsseglingarna får man bara tillgodoräkna sig den teoretiska distansen mellan punkterna, sk punktdistans. I år blev det 110,6 nm. När jag seglar 12-timmars med Greyhound är målet att få över 100 i punktdistans, så 110,6 är jag väldigt nöjd med. Jag har ett handikapptal (typ SRS, men det ändras inte från år till år) på 1,58 vilken ger en beräknad distans på prick 70. Sist jag fick 70 i beräknad distans vann jag tävlingen och gjorde så även i år!

Besök hemsidan för 12-timmars Ensam 2016 för mer info och resultat.

160604 Ornö runt via Marskär

Långhelg, men eftersom båten inte är klar för övernattning än tog vi en endagartur för att stilla segelhungern lite. Frisk vind från N-NO gjorde att vi tog ett rev i storen direkt. De lovade byar upp till 12 m/s på eftermiddagen. Storseglet har varit på reparation där bl a reven och fram för allt rev 1 sågs över och förstärktes. Allt såg bra ut och det gick att reva som det är tänkt. 

I början var det nordliga vindar så vi stångade oss upp till Dalarö och åkte sedan ut på Jungfrufjärden mot Mörtö-Bundsön. Mitt på Jungfrun tuppade det av, vred mot NO och ökade. Från en fin halvvind fick vi nu göra två slag för att klara sundet med huset.
Efter Mörtö-Bundsön styrde vi rakt söderut för att ta oss förbi Villinge och sedan fortsätta runt Ängsön Marskär. Den här biten är väldigt fin att pyssegla på. Man åker väldigt nära kobbar och skär och får en väldigt härlig naturupplevelse. I den NO-liga vinden hade vi slör här.
Slören fortsatte när vi gippade efter Marskär och styrde mot Långbälingsundet. Efter sundet läade/styrde Ornö upp vinden, så innan Varnöbergen hade vi slör/halvvind och efter kryssbog upp till Rumpudden. Vinden vred sig lite mot NO igen efter Rumpudden så vi kunde sträcka upp mellan St Rotholmen och Stenskär och fortsatte på kryssbogen till Gålölandet. Fyra slag senare kunde vi åka mellan Havtornsudd och Toklo för att sedan få en fin fartig halvvind till Apelviksudd.
Under hela kryssen hade vi revat storen sedan tidigare och inrullade fock. Ändå gick det i ca elva knop på. Läskrovet trycktes ner rejält i vattnet, men ändå gick det väldigt stabilt och lugnt. En fördel att ha långa smala skrov är att man åker mera igenom vågorna än över dom. Båten rör sig knappt och tappar inte fart genom vågorna. Allt man känner är lite stötar i skrovet när man går igenom en våg.

160529 Ornö Runt - Tävlingen

Inte bara själva tävlingen, utan från brygga till brygga.

Tävlingen Ornö Runt. Vi är väl inte med för att vinna utan mer för att se hur våran fart står sig mot andra trimaraner. Det är ju inte så ofta man stöter på dom ute på sjön.
Prognosen sa O 6-9. Perfekt tänkte vi som inte hade anmält oss med största flygande försegel. Tyvärr blev det NO 3-5, dvs kryss och läns hela banan i lätt vind. Det sämsta tänkbara. 

Direkt efter starten var det kryss upp till Ljungfrufjärden. Vi tog ett litet annat startspår än de andra för att få fri vind, men fick då lite längre väg och efter första slaget mot Ornölandet fick vi väjningsplikt mot de andra båtarna. I efterhand ingen lysande start, men det är sådant man lär sig av. Det fanns en annan båt, Vinthunden, som seglade med ungefär samma lys som oss. Den båten hade vi slagdueller med hela vägen upp till Jungfrun.

På Jungfrufjärden blev det öppnare vatten och fler valmöjligheter. Jag trodde att det skulle vara mer vind nära land mot Kymmendön, men här blåste det mindre och man tappade mark mot de andra båtarna. Som tur var gjorde konkurrenterna samma misstag. När vi höll oss ute på öppet vatten kunde vi rinna ifrån lite mot Vinthunden.

Efter rundningen nära Mörtö-Bundsön hissade vi screachern och fick till en början en bra bra fart då vinden här var nästan ostlig. Men ju längre ner mot Fiver-sättraön desto mer NO blev det. Vi började och skära mot vinden, men jag tror inte det går fortare om vi inte har gennakern. Nästan bättre att rulla ut focken i lovart och spira/styra ner vind mot screachern. Vi skar ner bakom Nedergårdsö och sedan ner mot Långbäling. Det var dock ett dåligt val för nu hade Vinthunden som hela tiden tog kortaste vägen kommit ikapp.

I den byiga halvvinden söder om Ornö kunde Vinthunden åka ifrån lite. Vi är lite underbemannade med bara två i båten och kan inte ställa om seglen direkt efter vindpustarna. Vinthunden hade hela fem man i besättningen vilket gör skillnad.

Uppe vid Rumpudden skillde det dock bara några hundra meter mellan båtarna då en ny kryss väntade. Vi kom ikapp rätt så om gående, men sedan hade Vinthunden väjningsövertag, så när vi möttes fick vi hela tiden slacka på skoten och gå bakom. Norr om St Rotholmen tröttnade jag och slog framför nosen på Vinthunden. Hon blev nu upphinnande båt, kunde inte lova upp och gå om utan fastnade i våran lä. Nu hade helt plötsligt vi över taget och kunde rinna ifrån till målet. Detta var behållningen i en annan ganska tung segling från våran sida.

Nåja, bara att skaka av sig och göra bättre ifrån sig nästa gång. Alla resultat finns på www.ornorunt.se.

160519 Eftermiddagstur

Slutade tidigare från jobbet och tog med mig en jobbkollega ut på en liten segeltur på eftermiddagen. Det var första gången kollegan seglade i hela sitt liv, så det var många intryck han fick. Nu är det inte riktigt samma sak att segla trimaran som enskrovsbåt, så han kanske fick en liten skev verklighetsbild, men otroligt härligt tyckte han att det var.

Tanken var att hinna runt Ornö. Det blåste S-SV i 7-8 m/s så vi kryssade ner till Rumpudden med lite inrullad fock. Jag förklarade för kollegan att så bekvämt som vi hade det när vi kryssade har man inte i en vanlig båt då det då lutar betydligt mer i samma vindar.

När Rumpudden passerades öppnades bogen upp lite och vi kunde släppa på skoten. När vi närmade oss Varnöbergen tuppade vinden dock av och vred emot så jag tog ett beslut att vända om hemåt igen. Saken var den att jag hade fått en tid att passa hemma under dagen så vi kunde inte vara ute hur länge som helst. Annars hade vi nog krigat på så vi hade kommit runt Ornö.

Nu fick vi en fin pyssegling upp till Havtornsudd och sedan en halvvind med lite tryck i seglen till Appelviksudd med farter runt 14 knop vilket imponerade på kollegan.

Sammanfattningsvis var det en mycket fin segling som innehöll i stort sett allt. Kollegan var mycket nöjd med dagen.

160504 Ornö runt

Delar av Jnngfrun ligger som en spegel

I dag blåste det lite mer, varför jag satsade på att komma runt Ornö. S-SV-liga vindar innebar en fin kryss runt Rumpudden och sedan lite öppnare bog tills jag kom till Varnöbergen då det vred emot igen. Det gjorde ingenting då det skulle bli en fin resa på utsidan Ornö i så fall. Mellan Varnöbergen och Långbäling släppte vinden som vanligt på och jag klockade tvåsiffrigt för första gången i år. Stadiga 12 knop och känslan i båten sa att det är detta den är gjord för. En otrolig känsla varje gång.

På utsidan Ornö vred det till SV, så det blev plattläns för hela slanten. Hade riggat screachern, men det blåste för lite för att tjäna på att skära i medvinden, så jag tog spirade focken istället. Nu åkte jag samma spår som tävlingen Ornö Runt, dvs väster om Fiver-Sätraön, Kvarnön och Kymmendö-Bunsö för att nå Jungfrufjärden.

Nu hade vinden ökat lite igen och jag fick till en början en fin halvvind i ca 7 m/s och nästan 14 knop på loggen. Till en början, för mitt på Jungfrun började vinden tuppa av och till slut blåste det ingenting alls. Var tvungen att starta motorn för att komma hem idag. Jag behövde inte åka långt för motor dock då vinden fanns närmre Dalarö. Nu blev det en lätt kryss förbi Dalarö och Gunnarsholmen. På Gålöfjärden kunde jag sträcka upp till Apelviksudd, men vinden tilltog mer och mer och precis innan jag skulle få lä blåste det mer än 10 m/s! Det blåser alltid på Gålöfjärden...

160503 Rumpudden och tillbaka

Åkte ut på premiär tur idag i lätta vindar. Planen var att försöka seglar runt Ornö, men det gick inte.

Mellan Havtornsudd var det kryss i sydlig vind. Här blåste det lite och det gick väldigt bra långa stunder. Jag gjorde ett långt slag och åkte på insidan om stora Rotholmen. Fick sedan slå några slag för att komma ut på Mysingen.  Här började vinden tuppa av, så jag slog ner mot Rumpudden där det fanns lite mera vind. När jag hade rundat Rumpudden såg jag att ett fält med bleke sträckte ut sig från Utö, så jag vände och seglade tillbaka.

Nu hade jag lite medvind, så jag testade att hissa screachern. Det gick bra och jag fick god fart utefter Segholmen. Vindarna blir alltid lite konstiga här, men idag var det till min fördel.

Det varade dock inte så länge utan vinden tuppade av efter ett tag och jag fick en pyssegling tillbaka till Havtornsudd. På Gålöfjärden blåser det visst alltid och här vaknade Greyhound lite. Inte tvåsiffrigt, men bra nära.

160502 Påmastning och riggning

Idag mastade pappa och jag på i perfekta förhållanden; strålande sol och lätta vindar. Därefter satte vi på segel och riggade båten.
Allt gjordes med skroven utfällda vilket underlättade enormt. Vid påmastningen satte vi först fast styrbord backstag, sedan förstaget, sedan satte vi ner masten på båten och sist satte vi fast babords backstag. När vi satte på storseglet satte vi först på bommen, trädde på segelkapellet och fixade med revlinorna genom masten. Sedan trädde vi på lattorna i seglet på bryggan , bar seglet till bommen och satte fast seglet i travarna medans vi hissade seglet. 

Det gick också lättare att rigga alla linor till focken när vi låg utfällda. Allt blev mera åtkomligt.

160424 Sjösättning

Idag var det examen för vårrusningen, dvs sjösättning. Som förra året åkte jag i först medans första kölbåten lastades på vagn. Skönt att ha det gjort så man slipper den nervösa väntan.
Vädret var inget vidare. Hittills har jag haft tur att ha varmt och skönt vid sjösättningarna, men nu var det knappt 5 grader, mulet, och mitt på dagen började det snöa/hagla. Nu kan vädret bara bli bättre...

160304 Bytt blockskiva för storfall

Blockskivan i masttoppen hade spruckit. Idag kom en ny skiva på plats. Utan kullager, men den nya skivan klarar högre belastningar än den gamla.

160220 Dämpning till fotogenlampa

När båten rör sig i vågorna började fotogenlampan dingla fram och tillbaka lite för mycket ibland. För att förhindra pendlingen satte jag fast lampan med en ögla. Tillräckligt slackt för att lampan skall luta det lilla båten lutar, men inte mer än så.