190615 12-timmars Ensam

12-timmars Ensam var 2019 en tråkig historia. Full av taktiska misstag och lite vind.
I starten blåste det inte alls. Sedan kom vinden så sakteliga vid kl 9. Det gällde att hållas sig ute i havsbandet för det var där det blåste.
Sammanfattningsvis är jag allt annat än nöjd med seglingen. Jag borde veta vart det blåser och eller inte vid det här laget. Alla punkter och data finns i filmen nedan. Resultaten finns på tävlingens sida på nätet.

190515 Onsdagssegling

Segelpremiär och onsdagssegling. Allt på en gång. Kul att vara med, men framförallt att segla igen. Riktigt härligt!
Det var en svag NO-lig vind. Korta banan, dvs kryss/läns; de sämsta bogarna för Greyhound. Lägg till svag vind så förstod jag att det inte skulle bli någon placering långt fram i resultatlistan. 6:e av 9 startande är jag därför rätt nöjd med. Se film nedan från race:et.

180901 12-tmmars

Höstens 12-timmars seglade jag med en jag lärt känna via 12-timmars Ensam-seglingarna.
Det var en väldigt gråmulen dag med inte så jättemycket vind från N.

Vi startade från St Rotholmen, åkte via Långbäling vidare ut på havet förbi Sadelöga. Problemet var att det dagarna innan blåst väldigt mycket från O, så när vi kom ut på öppet hav gick det så höga vågor att vi fick vända om.
Nu försökte vi med Norsten istället. Här gick det stora vågor också, men vi kämpade på tills vi nådde fram. Härifrån blev det kryss upp till Aspön, vidare till Fjärhällan och in mot Erstaviken. Därefter åkte vi ut till Grönö. Nu såg vi solen för första gången!

Efter Grönö fortsatte vi till en punkt utanför Nämndö. Det skulle vi inte ha gjort eftersom det kostade mycket tid i den nästan obefintliga vinden. Efter det vände vi och åkte tillbaka till Aspön via Grönö och Fjärdhällan.
Här fick vi göra ett val. Gennaker ner till Långbäling eller gå direkt till Dalarö Skans och St Rotholmen. Valet föll på Dalarö Skans eftersom vi såg att vinden var nästan obefintlig vid Landsort och vi skulle i den riktningen.
Sagt och gjort tuffade vi på söderut i sakta mak. Varför vi nu inte hissade gennakern vet jag inte. Lathet kanske? Eller vi var nog säkra på att vi skulle hinna ändå. Efter Dalarö Skans dog vinden dock helt. Vi försökte nå St Rotholmen, men vinden ville helt enkelt inte ta oss dit.
En halvtimme innan tiden skulle gå ut och med noll knop på loggen gav vi upp. Surt när man lagt ner så mycket tid.
Nu vet jag dock att man måste vara vid målet tidigare än målgångstiden för att ha marginal. Det gör ju inget att man kommer dit tidigt, för man kan ju ta ytterligare punkter efteråt. Målet är bara en punkt precis som alla andra.

180616 12-timmars Ensam

Årets 12-timmars blev åter igen en vindsvag historia. Det började med NV 2-4 m/s för att lite senare på dagen vrida mot SO/S/SV 3-5 m/s. Det blev trots det en ganska fin segling där jag fick möjlighet att lufta de stora seglen.
Jag kom 38 min försent till målet beroende på att jag trodde vinden skulle hålla i sig och skulle gå ut och ta en punkt utomskärs, men vinden tuppade av på eftermiddagen och jag fick kämpa för att minimera förseningen. All info finns i filmen.

2018-06-06 Onsdagssegling

Seglade klubbens onsdagssegling denna nationaldag. Stod på berget och arrangerade tävlingen två onsdagar innan och blev väldigt sugen på att vara med själv när jag såg båtarna segla iväg.
Iom att nationaldagen är en ledig dag hade jag också äntligen tid att vara med.
Dock blev vi bara fem båtar till start. Mycket beror det nog på att det just var en ledig dag och de flesta var eller hade varit ute och semesterseglat sin båtar tidigare på dagen eller att det var andra intressen som kallade på uppmärksamheten.
Det blåste en rätt frisk vind från ONO, så det var kryss upp till Gråmossen, halvvind ner till ostpricken utanför Havtornsudd, kryss upp till norra udden av Toklo och sedan en brant slör tillbaka till Apelviksudd och in i mål. Allt gick väldigt bra och jag hade fin gång på båten hela resan. Efter seglingen visade det sig att jag hade väldigt fin gång på båten då jag vann.

Film
Resultat

170902 12-timmars

Total sträcka från brygga till brygga

Även i år seglade vi 12-timmars nu i september, men nu följde Jessica med istället för Peter. Morgonen var väldigt rå, fuktig och kall. Det tillsammans med att man var trött gjorde att man frös en hel del i början.
Det skulle bli lätta vindar hela dagen. Till en början var det nordligt, men det skulle vrida till NO och kanske O senare på dagen. Efter starten satte vi kurs mot Rumpudden och hissade gennakern för första gången i år. Skönt att få lufta den. Förut när jag skulle hissa gennakern lade jag hela seglet på nätet och kopplade allting där. Det blir dock så mycket på näten så man ser inte riktigt hur allt ska kopplas vilket leder till att det är alltid något som blir fel. Nu hissade jag först upp strumpan och kopplade bogspröt och skotet i efterhand. Betydligt lättare att få allt rätt så. Efter Rumpudden fick vi mer halvvind, så vi bytte segel till screachern.
Efter Långbäling skulle vi kurs mot Norsten. Till Marskär kunde vi sträcka, men sedan fick vi ta två slag för att komma upp till Norsten. Efter Norsten trodde jag att vi kunde sträcka ut till ostpricken Dämban. Det gick bra i början, men allt eftersom vi seglade vred sig vinden mot ost, så vi fick ta ett slag för att kunna runda pricken.
Nu tog vi kurs mot Aspskär och fick en väldigt fint ben med screachern. Vid Ytterrevet missbedömde jag dock utgrundningen runt Ytterrevet och höll för lågt tills jag kom för nära. Fick sega mig upp och förbi med fladdrande försegel. Inte optimalt alls.
Efter Aspskär fortsatte vi med screachern mot fyren Grönö. Åkte inte raka vägen utan på sydsidan av ön Rögrund för att behålla screachern så länge som möjligt. I lä av Rögrund bytte vi till fock och kunde sträcka upp till fyren.
Efter Grönö var tanken att vi skulle till Boskapsön på utsidan av Nämndö. Jag trodde vi kunde sträcka mer eller mindre dit, men upp till norra Nämndö var det pinkryss, så vi åkte först till inloppet till Malma som låg på en kryssbog. Med facit i hand skulle vi åkt hit direkt efter Aspskär för att slippa kyssa.
Efter Malma fick vi vinden för om tvärs till Nämndö. Norr om Nämndö fick vi ta några slag igen då där är en trång passage mellan några småöar.
Efter Boskapsön var det dags att åka tillbaka. Vi tog vägen via Malma, Aspskär, Norsten, Långbäling och tillslut upp till St Rotholmen. Malma-Aspskär-Norsten-Långbäling skulle vi kunna ha gennakern uppe förutom en kort sträcka vid Aspskär. Pga detta fegade jag ut och satte screachern istället. Dumt av mig då den resan skulle vara som gjord för gennakern. Efter Långbäling prövade vi att gå mot Mysingsholm innan St Rotholmen, men vinden på Mysingen tuppade av mer och mer, så vi avbröt och kryssade oss upp till målet vid St Rotholmen som vi passerade med fem minuter(!) till godo.

Sammanfattningsvis var det inte optimala vindar för Greyhound detta år. När man trodde att man kunde sträcka vred det mot hela tiden så man fick ta några slag. Kryss och läns är också Greyhounds svaghet om man tävlar mot enskrovsbåtar. Totalt blev vi tvåa detta år bakom en annan båt som seglar 12-timmars ensam varje år och är där alltid med i toppen i resultaten, så allt för missnöjda kan vi inte vara.
Alla resultat finns på tävlingens hemsida.

170617 12-timmars ensam

Båtens distans vilket stämmer väldigt bra med punkdistansen 48,9 nm

Inga hissnande farter denna gång

Då har vi betat av den årliga tävlingen 12-timmars Ensam i Svenska Kryssarklubbens regi. Starten gick vid St Rotholmen och i början blåste det nära på 0 m/s. Jag lyckades efter lite om och men ta mig ner mot Rumpudden där jag hittade lite kårar med vind som jag kunde ta mig ner till Varnöbergen på. Här vred vinden från N till S och sedan till NO, så jag fick kryssa genom Långbälingssundet. Efter att ha passerat Gålkobb stod sig den NO-liga vinden, så jag begav mig ut mot Borgsbredan. Det blåste rätt konstant ute på havet så jag fick en lugn och fin resa. Efter Borgsbredan tänkte jag ta mig tillbaka till Långbäling, men vinden kantrade nu mot SO, så jag fick ändra planerna och siktade istället mot Aspskär på Norrfjärden. Nu gjorde jag det enda egentliga misstaget genom att gå på insidan Fjärdlång. Här tog vinden slut och jag fick sakta, sakta segla ut med Fjärdlångs strand till inloppet till Mörkviken där vinden kom tillbaka. Jag skulle givetvis åkt på utsidan av Fjärdlång där den nya SO-liga vinden fanns hela vägen.
Efter Aspskär åkte jag upp till Högskeppsskär (norr Långviksskär). Nu vred sig vinden lite på S-SV, men fortsatte ändå som jag tänkt även om vindvinklarna inte blev optimala. Väl framme vid Högskeppsskär började tiden rinna iväg, men jag trodde att jag skulle hinna ut på havet till Södergrund ändå och gick på den linjen. Här ute var det rätt bra med vind och fick en fin resa med stadiga 9 knop på loggen på väg in igen. Efter Södergrund siktade jag på Boskapsön nära Nämndö för att sedan gå mot målpunkten vid Norrviken på Storön (Runmarö). Det blir lite dåligt med vind bland öarna och en plattläns på slutet gjorde att jag blev en kvart försenad i mål. Helt OK.
Trots den lite klena vinden blev det en väldigt fin dag på sjön. Lite kontraster från förra året då det regnade konstant och blåste mer än bra.

Man får bara tillgodose sig de fasta distanserna mellan punkterna, den sk punkdistansen. I år fick jag ihop 48,9 punkdistans. Iom att jag var en kvart sen fick jag dra av 2.0 distans, så tillgodoräknad punktdistans blev 46,9. Med ett SXK-tal på 1,58 blev det summa summarum 29,7 korrigerad distans vilket jag vann på. Tvåan fick korrigerad distans på 28,5, så det var tight i år.

Alla resultat och dokument kommer att finnas/finns på seglingens hemsida.

170318 Mätbrev 2017

Fick mätbrevet för 2017 i inkorgen idag. De har ju gjort om SRS-talen till i år genom att bl a sänka alla SRS tal med ca 22%. Förut hade Vegan 1.000, men nu har båtar som Elan 333 och Arcona 355 1.000 i SRS. Alla nyheter om årets SRS går att läsa på Svensk Segling.

SRS-talen för Greyhound 2017 är
1,250 med flygande försegel
1,160 utan flygande försegel
Länk till mätbrevet kommer att läggas upp i kolumnen till höger när listan över aktiva flerskrovsmätbrev 2017 finns på Svensk Segling.

160903 12-timmars

Jag brukar ju segla 12-timmars ensam mitt i sommaren, men även de vanliga 24-timmars seglingarna har en 12-timmarsvariant jag ville pröva. Denna gång hade jag polarn P med mig i båten.
Svaga vindar och regn mest hela dagen gjorde att det inte skulle bli någon distans att lägga på minnet. Allt gick bra dock och vi var båda nöjda med seglingen. Alla resultat finns på seglingens hemsida.

160618 12-timmars Ensam

12-timmars Ensam är en långdistanssegling som seglas solo och som arrangeras av Svenska kryssarklubbens Stockholmkrets. Seglingen är en del av 24-timmarsseglingarna och fungerar på samma sätt: man använder 24-timmarspunkterna i skärgården för att ta sig från start- till målpunkt. Man ska försöka segla så långt som möjligt på 12 timmar.

I år var det tredje gången jag deltog med Greyhound. Första gången bröt jag för att det var för mycket vind och förra året var det knappt någon vind alls. Då försökte jag också nå nya punkter, men det var bleke på vägen dit så jag kom inte fram till punkten utan fick vända tillbaka. I år var det bra med vind hela tiden så det var lite lättare att hålla planen hur jag skulle segla.

Prognosen sade 8-11 från NV med ett vrid runt kl 12 till V och avtagande framåt kvällen. Jag startade från St Rotholmen och började att segla ner till Nynäshamn där jag vände vid Måsknuv. Redan här började vinden vrida mot V, så jag fullföljde planen till Långbäling för att sedan gå upp till Fjärdhällan på Jungfrufjärden. Sedan åkte jag tillbaka söderut och rundande en ostprick söder om Huvudskär. Efter ostpricken seglade jag upp till Aspskär på norra Norrfjärden via utsidan av Marskär och sedan vidare upp på Nämndöfjärden till inloppen till Malma Kvarn. Här började vinden tuppa av lite och jag kunde ta bort alla rev. Efter en till vända till Aspskär seglade jag upp till Stavsnäs, fortsatte upp till en punkt vid norra Kanholmsfjärden och sedan tillbaka till Stavsnäs igen där jag gick i mål.

Det blev en väldigt fin segling trotts ihållande regn nästan hela dagen. Det var bara en kort stund på eftermiddagen det inte regnade. Väl i hamn kunde man äntligen pusta ut, skriva protokoll, ringa hem, vara med på prisutdelning och korvgrillning.

I 24-timmarsseglingarna får man bara tillgodoräkna sig den teoretiska distansen mellan punkterna, sk punktdistans. I år blev det 110,6 nm. När jag seglar 12-timmars med Greyhound är målet att få över 100 i punktdistans, så 110,6 är jag väldigt nöjd med. Jag har ett handikapptal (typ SRS, men det ändras inte från år till år) på 1,58 vilken ger en beräknad distans på prick 70. Sist jag fick 70 i beräknad distans vann jag tävlingen och gjorde så även i år!

Besök hemsidan för 12-timmars Ensam 2016 för mer info och resultat.

160529 Ornö Runt - Tävlingen

Inte bara själva tävlingen, utan från brygga till brygga.

Tävlingen Ornö Runt. Vi är väl inte med för att vinna utan mer för att se hur våran fart står sig mot andra trimaraner. Det är ju inte så ofta man stöter på dom ute på sjön.
Prognosen sa O 6-9. Perfekt tänkte vi som inte hade anmält oss med största flygande försegel. Tyvärr blev det NO 3-5, dvs kryss och läns hela banan i lätt vind. Det sämsta tänkbara. 

Direkt efter starten var det kryss upp till Ljungfrufjärden. Vi tog ett litet annat startspår än de andra för att få fri vind, men fick då lite längre väg och efter första slaget mot Ornölandet fick vi väjningsplikt mot de andra båtarna. I efterhand ingen lysande start, men det är sådant man lär sig av. Det fanns en annan båt, Vinthunden, som seglade med ungefär samma lys som oss. Den båten hade vi slagdueller med hela vägen upp till Jungfrun.

På Jungfrufjärden blev det öppnare vatten och fler valmöjligheter. Jag trodde att det skulle vara mer vind nära land mot Kymmendön, men här blåste det mindre och man tappade mark mot de andra båtarna. Som tur var gjorde konkurrenterna samma misstag. När vi höll oss ute på öppet vatten kunde vi rinna ifrån lite mot Vinthunden.

Efter rundningen nära Mörtö-Bundsön hissade vi screachern och fick till en början en bra bra fart då vinden här var nästan ostlig. Men ju längre ner mot Fiver-sättraön desto mer NO blev det. Vi började och skära mot vinden, men jag tror inte det går fortare om vi inte har gennakern. Nästan bättre att rulla ut focken i lovart och spira/styra ner vind mot screachern. Vi skar ner bakom Nedergårdsö och sedan ner mot Långbäling. Det var dock ett dåligt val för nu hade Vinthunden som hela tiden tog kortaste vägen kommit ikapp.

I den byiga halvvinden söder om Ornö kunde Vinthunden åka ifrån lite. Vi är lite underbemannade med bara två i båten och kan inte ställa om seglen direkt efter vindpustarna. Vinthunden hade hela fem man i besättningen vilket gör skillnad.

Uppe vid Rumpudden skillde det dock bara några hundra meter mellan båtarna då en ny kryss väntade. Vi kom ikapp rätt så om gående, men sedan hade Vinthunden väjningsövertag, så när vi möttes fick vi hela tiden slacka på skoten och gå bakom. Norr om St Rotholmen tröttnade jag och slog framför nosen på Vinthunden. Hon blev nu upphinnande båt, kunde inte lova upp och gå om utan fastnade i våran lä. Nu hade helt plötsligt vi över taget och kunde rinna ifrån till målet. Detta var behållningen i en annan ganska tung segling från våran sida.

Nåja, bara att skaka av sig och göra bättre ifrån sig nästa gång. Alla resultat finns på www.ornorunt.se.

150613 12-timmars Ensam

Då har Greyhound äntligen varit med på ett 12-timmars. Förra året var jag tvungen att avbryta pga för hård vind. I år var vinden mer normal, men väldigt varierande. En del tabbar och ovana med båten gjorde att resultatet inte blev så bra. Nåja, jag kom i mål iaf. Nedan finns redogörelse sträcka för sträcka.

Karta med punkter

537-541: Jag startade en kvart försenad från punk 537. Två av de andra hade dragit i väg åt samma håll som jag skulle så jag hade båtar att gå på i början. Det var mycket lätt vind från SV. På kryssen upp mot Rumpudden kom jag ikapp de andra och efter Rumpudden föll jag av, kunde sätta screachern och rann sedan ifrån. Kul att jag åkte i ca 4,5 knop i 1,5 m/s. Kändes nästan overkligt. Vid Varnöbergen dog vinden totalt och de andra båtarna kom ikapp och förbi innan jag fick vinden som de seglade med. Nu kunde jag ännu en gång dra ifrån och rann sedan iväg när vinden fyllde på mellan Varnöbergen och Långbälingssundet. Det är 6 distans mellan St Rotholmen och Långbäling. Idag tog det tre timmar(!) att åka den sträckan
Felet jag gjorde var att inte gå i en vid båge runt Varnöbergen. Jag såg att det hela tiden fanns vind bortom småöarna mellan Rumpudden och Utö. Måste lära mig att leta efter vinden när det är lätt och inte gena över fläckar med stiltjen.

541-518: Det blåste västligt genom Långbälingssundet, så jag trodde att den västliga vinden från Landsort (VIVA-appen för Landort visade V 6 m/s) hade kommit. Hade från början tänkt att ta 518 Dämban som nästa punkt, men med västliga vindar skulle det bli plattläns hela vägen och det skall man undvika. Tänkte därför gå upp Fjärlångsfjärden och ta punkt 551 på Jungfrufjärden, men ju längre norrut jag kom desto mer SV blev det. Efter Notholmen ändrade jag kurs till söder om Fjärdlång för att åka mot 518 i alla fall. Söder om Fjärdlång började det blåsa lite och äntligen blev det fart på båten. Efter Norsten kunde jag inte gå rakt mot 518 utan fick skära i undanvinden. Svårt när man inte visste exakt vart pricken för punkt 518 stod. Skar några gånger i den svaga vinden tills jag fick syn på pricken.
Felet jag gjorde här var att inte skära ner till punk 517 Norsten först för att sedan få en fördelaktig bog raka vägen till Dämban.

518-542: Efter rundningen av 518 trodde jag att jag kunde behålla screachern, men vinden ökade och vindvinkeln blev lite för brant. Det blev en stökig inrullning som gjorde att jag inte kunde använda seglet resten av dagen. Det är lite knepigt att rulla in screachern i hårt väder då det blir tyg över ovanför hornet för skoten som gör att seglet låser sig när man skall rulla ut det igen. Får träna på att få en fin inrullning genom att hålla emot med skotet och kanske rulla in den sista biten ett par gånger för att få det snyggt.
Resten av benet blev en fin segling med halvvind hela vägen.

542-551: Inga konstigheter. Slör direkt efter 542 och efter Kvinnholmen halvvind.

551-539: Efter Fjärhällan var det dags att ta en ny punkt för mig; 539 Finnklippan. Vattnet är dock bekant då jag har åkt förbi Finnklippan under hela min uppväxt. Kryssbog till Måsholmen, slör för att runda Kalvholmen och sedan halvvind till Finnklippan. Det blåser rätt bra nu, ca 9 m/s. Hade dock varit roligt att testa screachern på undanvinden och halvvinden.

539-552:Efter Finnklippan gick jag söder om Härsö och ut till Ingaröfjärden för att ta punkt 552 Grönö. Nu blåste det nästa 10 m/s i byarna. Jag väntade dock att ta ett rev i focken. Rodertrycket som jag har hade haft sedan punkt 518 började bli mer och mer irriterande. Nu fick jag verkligen hålla i rodret för att båten inte skulle sticka upp i lovart.

552-(540)-552: Jag tyckte att det blåste halvvind på Ingaröfjärden och tänkte då att det blir en fin resa till punkt 540 som är startpunkt för en del deltagare. "Här  är det antingen med eller mot" läste jag någonstans, men tänkte inte på det just då. Bra fart ner till Ägnö där det var tvärstopp. Från ca 10 m/s till nästan noll på bara ett par 100 meter. Nu förstod jag varför det var antingen med eller mot. Ägnö och Ingarölandet är väldigt högt här, så blåser det SV kommer inte vinden ner till vattnet. Den kommer ner i lätta virvlar vilket gör det nästan omöjligt att segla. Efter en stund kom jag ur stiltjet och kunde åka tillbaka till Grönö. Tur att jag kom loss över huvud taget!
På vägen tillbaka började jag titta lite på varför båten var tung på rodret och ville lova upp hela tiden. Det visade sig att jag inte hade dragit åt nedhalet till rodret ordentligt så roderbladet hade åkt ut lite. När jag drog in rodret igen blev styrningen åter neutral. Nu blev det roligt att segla igen!

552-544: Efter Grönö styrde jag båten norr om Nämndö för att ta punkt 544. Jag har åkt här förut och vet att det måste blåsa lite för att ta sig förbi de höga bergen på norra Nämndö. Helst skall man runda ostpricken för att hela tiden få vind. Förra gången gjorde jag inte det och höll på att fastna. Nu gick det bättre med vind i seglen hela vägen. Sista lilla biten är kryssbog och jag drog in lite segel i focken.

544-554: 544 Malma är ytterligare en ny punkt för mig som ligger vid inloppet till Malma Kvarn. Inga problem. Tvärs över Nämndöfjärden bara.

554-553: Sista lilla biten till målet är ca 3 distans. Jag skulle åka in dryga timmen innan måltiden gick ut, men denna gång brydde jag mig inte. Hade gjort så många misstag att jag ändå inte skulle vara med och fajtas i toppen. Skönt att komma in i tid och ses mig om efter en lämplig tilläggningsplats då jag aldrig har varit i Norrviken med Greyhound. Vinden ville dock annorlunda och dog precis när jag kom ut på Nämndöfjärden igen. Tillslut kom vinden från SO och närmre mål från NO. Ett par slag var jag ändå framme och kunde pusta ut ca en halvtimme innan tiden gick ut.

Ner med seglen och sedan leta plats. Det fanns en ganska bra plats lite längre bort i viken nära vassen som var relativ rak i strandkanten. Det hängde lite grenar över båten, men det gjorde ingenting.
Efter prisutdelning och grillad korv var det skönt att sträcka ut i förpiken och glida bort.

Alla resultat finns på 2015 års 12-timmars Ensam hemsida.

150523 Ornö Runt 2015

Lappad och klar för start

Inte var dag man ser en så här hög koncentration av flerskrovsbåtar

I år ställde vi upp i Ornö Runt. Första riktiga flerskrovstävlingen för Greyhound. Det var spännande att se hur den betedde sig i förhållande till de andra flerskrovsbåtarna och kul att se hur de andra seglade. När man är ensam flerskrovsbåt på en tävling eller på fjärden får man inte något kvitto på hur fort man skall gå eller om man har rätt segel uppe.
Flerskrovsbåtarna startade så sent som halv ett. En hel timme efter sista startande enskrovsgrupp, så det var lite ödsligt vid startområdet. Men det var nog bra då vi generellt behöver lite mer svängrum än enskrovsbåtarna.
De lovade västliga vindar på ca 10 m/s i starten för att sedan mojna på eftermiddagen. Vi började därför med ett rev i storen och rullade ut screachern på undanvinden efter starten. Efter vi hade gippat första gången och åkte rakt mot Ornö kom det ett åskoväder med vindar på 15 m/s från NV. Många båtar fick problem med de stora förseglen. Våran screacher slog in i förstag och vant och när jag skulle skota över seglet till andra sidan lossnade skotschacklet som sitter i seglet. Efter det stod screachern som en flagga rakt ut. Det kanske var räddningen från att ha skörat seglet som en del andra båtar gjorde?
Efter att riktat fören norrut igen började det lugna ner sig lite. Screachern rullade jag in, satte fast skotet igen och rullade ut seglet. Nu fick vi en ganska trevlig segling upp till Mörtö-Bundsö. Dock hade vi lite för lite segel uppe med den revade storen.
Efter att ha gippat oss ner bakom St Lökholmen rullade vi in screachern för att jag trodde att vi skulle få vinden mer rakt framifrån. Det skulle vi inte ha gjort då båten bakom kom ikapp och om. Bara att hissa screachern igen och ta ur revet ur storen då vinden nu bakom öarna verkligen hade bedarrat. Nu kunde vi knapra in så sakteliga igen och i den byiga vinden söder om Fiver-Sätra kunde vi segla om. I den byiga vinden kom det några riktiga tryckare som skvallrade om vinden längre söderut på Fjärdlångsfjärden. Söder om Mefjärd tog vi därför ner screachern och seglade på focken, vilket var fullt tillräckligt i den 8-9 m/s hårda vinden.
Ner till Nedergårdsö hade vi nästan kryssbog. Här fastnade vi lite i lä för Landsätta och båten vi tampades med kunde smita om på läsidan. Ner mot Långbäling gick vi dock lite högre än den andra båten så när det var dags för kryss genom Långbälingssundet låg vi lite före igen. I Långbälingssundet kunde man visst ta två vägar. Det visste vi inte och tog vägen som var inritad i seglingsföreskrifterna, dvs åkte norr om grynnorna. En bättre väg skulle vara att slå ner söderut mellan grynnorna och Gålkobb och sedan göra ett slag söder om grynnorna. Det gjorde den andra båten som nu vann väldigt mycket mark då vi fick dålig vind och motvrid mest hela tiden.
På Mysingen blev det kryss upp till Rumpudden. Det märktes att det var här vi har att lära. De andra båtarna smög sakta men säkert ifrån. Jag tyckte vi hade svårt att ta höjd och få gång i lådan i den grova sjön och den allt mer lätta vinden. Ett par felbeslut vid norrpricken gjorde att vi även fick göra ett par extra slag. Vi skulle ha gått bakom pricken och rundat söder om grynnorna. Vid Rumpudden dog nästan vinden helt. När vi hade passerat och trodde att vi kunde falla av vred vinden utmed öarna, så ju mer vi föll av, desto mer vred vinden mot. Otroligt frustrerande.
När vi kom upp mot Rotholmarna kunde vi dock äntligen rulla ut screachern igen.Efter lite om och men dvs. Det kan ju inte bara fungera utan måste krångla lite hela tiden. Ibland när man ska rulla ut seglet efter en lite stökig inrullning i hård blåst kan seglet sno/låsa sig på något sätt runt rullen så man bara får ut halva seglet. Efter några inrullningar och försök till att rulla ut seglet igen lossnade det och vi fick ut hela seglet. Nu ökade vinden igen (alltid hård vind runt Gålöfjärden) och vi kunde ta in på båtarna framför. I mål var vi bara någon minut bakom båten vi tampades med runt banan vilket var överraskande. Trodde marginalen skulle vara betydligt större än så efter våran svaga kryss.

På det stora hela måste vi vara nöjda. Jag tyckte vi hängde med de andra båtarna OK när vi inte gjorde misstag. Med lite övning i fler skarpa situationer kommer det att gå bättre och bättre. Viktigt att inte fega ur när man seglar trimaran. Den tål mer vind än vad man tror. Full stor vid 8-9 m/s är inget konstigt. Sen får man anpassa förseglen efter vindstyrkan.

Alla resultat finns på ornorunt.se

140906 Gålökannan 2014

Ställde upp i Gålökannan och hade en annan i tävlingskommittén som gast. Svaga vindar från SV-S gjorde att vi inte kunde rå på enskrovarna utan slutade sist på beräknad tid. Först i mål kom vi dock som jag hade som mål.
Det var första gången jag riggade både för gennakern och screachern samtidigt. Det funkade bra, men iom att seglen delar både fall och skot blev det lite bökigt ibland. Skoten fick man ha runt screachern och innanför gennakern. Det gjorde inget då man varken slår eller gippar med screachern. Med övning på detta blir det nog lättare att hantera båda seglen samtidigt så småningom.

Resultat finns på gbk70.se

140614 12-timmars

12-timmars ensam 2014 blev en blåsig historia. Prognosen sa 13-16 m/s upp till 18 m/s i byarna. Jag visste att det skulle bli svårt, men jag måste göra ett försök. Säkerheten framför allt och vara väldigt försiktig.
När jag kom ut till bryggan blåste det redan där upp till 13 i byarna. Inga problem att komma ut dock tack vara att jag kan vrida motorn med rorkulten. Det gör att manövrar i trånga utrymmen numera är en barnlek. Det var stökigt att sätta upp storen med två rev pga den hårda blåsten (det är inte lä någonstans) och att jag aldrig hade gjort det förut. När jag tillslut fick upp storen hängde det ner en massa segel långt ner under bommen. Tydligen måste man sätta an rev 1 först för att "binda upp" överblivet segeltyg.
Misstag nr 2 var att jag inte använde kickarna när jag gav mig ut i blåsten. seglet twistade och tog upp alldeles för mycket kraft från vinden. Det var nordligt, så först blev det länsbog på Gålöfjärden och norra Mysingen på väg till startpunkten. Medkör, då är det bara att rulla ut hela focken tänkte jag. På tok för mycket segel och båten dök ner i vågdalarna och plöjde genom nästa väg. Ungefär som bilderna från Volvo Ocean Race. Vatten stänkte över hela båten och allt blev blött. Efter Havtornsudd fick jag lite lä av Gålölandet och kunde rulla in lite av focken.
Efter starten tänkte jag först ta punkten 527 som vi tittade på i söndags. Det innebar läns till rundningen av Kullholmen och sedan halvvind upp mot Årsta. Länsen gick OK, men på halvvinden tog seglen för mycket kraft ur vinden igen. Försökte falla av, för jag har hört att man kan falla av för att ta ur kraften ur seglen, men då visade jag bara ännu mera segel för vinden som skickade iväg båten i nästan 20 knop utan kontroll. Då fick det räcka och jag åkte upp mot Oxnö för att riva seglen och åkte sedan för motor hem.
Åka för motor hem tog sin tid. Från startpunkten var det motvind hela vägen så jag fick rulla ut lite fock och sedan kryssa mig upp förbi Toklo och sedan hem.

Väl hemma frågade jag förra ägaren hur man skulle segla båten när det blåser så hårt och jag hade tydligen fått allt om bakfoten. Men nu vet jag bättre och ska testa teorierna nästa gång det blir friska vindar.

Misstag som gjordes och vad jag skulle ha gjort istället:
- Tog rev 2 direkt vilket gjorde att segel hängde ned över bommen. Man måste ta rev 1 först innan rev 2.
- Använde rorkultslåset fel. När jag inte skall ha rorkulten låst tog jag bort rorkultsförlängaren istället för att bara låsa upp förlängaren och låta den sitta kvar i fästet. På så sätt kan jag låsa rorkulten mycket snabbare nästa gång.
- Använde inte kickarna. Det blåste så mycket att jag i stort sätt bara höll i mig och försökte styra. När det blåser hårt skall seglet vara så hårt skotat som det bara går hela tiden och då föra ut bommen åt sidorna mha kickarna. När seglet är plant kan inte vinden ta tag i seglet på samma sätt.
- Vid halvvind föll jag av för att minska trycket mot seglet. Det går inte att falla av lite grann till slör för då visar man bara mer segel för vinden. Man måste släppa storskotet och flytta ut bommen ännu längre mot lä mha kickarna. Länsar man kan man falla av mot plattläns för att få bort kraften i seglet.
- Åka motor mot vinden i kuling är ingen höjdare. Bättre då att kryssa med plana segel och skotpunkter väl i lä.

Ja, ja. Man lärde sig något iallafall...

Av 26 på startlistan för 12-timmars kom 10 till start och 6 båtar kom i mål. Två med skörade segel. Norr om Stavsnäs blåste det över 20 m/s.
Läs mer om 12-timmars på 24-timmars.nu.