180901 12-tmmars

Höstens 12-timmars seglade jag med en jag lärt känna via 12-timmars Ensam-seglingarna.
Det var en väldigt gråmulen dag med inte så jättemycket vind från N.

Vi startade från St Rotholmen, åkte via Långbäling vidare ut på havet förbi Sadelöga. Problemet var att det dagarna innan blåst väldigt mycket från O, så när vi kom ut på öppet hav gick det så höga vågor att vi fick vända om.
Nu försökte vi med Norsten istället. Här gick det stora vågor också, men vi kämpade på tills vi nådde fram. Härifrån blev det kryss upp till Aspön, vidare till Fjärhällan och in mot Erstaviken. Därefter åkte vi ut till Grönö. Nu såg vi solen för första gången!

Efter Grönö fortsatte vi till en punkt utanför Nämndö. Det skulle vi inte ha gjort eftersom det kostade mycket tid i den nästan obefintliga vinden. Efter det vände vi och åkte tillbaka till Aspön via Grönö och Fjärdhällan.
Här fick vi göra ett val. Gennaker ner till Långbäling eller gå direkt till Dalarö Skans och St Rotholmen. Valet föll på Dalarö Skans eftersom vi såg att vinden var nästan obefintlig vid Landsort och vi skulle i den riktningen.
Sagt och gjort tuffade vi på söderut i sakta mak. Varför vi nu inte hissade gennakern vet jag inte. Lathet kanske? Eller vi var nog säkra på att vi skulle hinna ändå. Efter Dalarö Skans dog vinden dock helt. Vi försökte nå St Rotholmen, men vinden ville helt enkelt inte ta oss dit.
En halvtimme innan tiden skulle gå ut och med noll knop på loggen gav vi upp. Surt när man lagt ner så mycket tid.
Nu vet jag dock att man måste vara vid målet tidigare än målgångstiden för att ha marginal. Det gör ju inget att man kommer dit tidigt, för man kan ju ta ytterligare punkter efteråt. Målet är bara en punkt precis som alla andra.

180819 Fjärdlång

Dagsutflykt med polaren P. Har alltid velat undersöka södra stranden av Sjunkviken på Fjärdlång med Greyhound, så det passade bra att göra det nu med sydliga vindar.
Vi tog vägen via Jungfrufjärden och sedan faret på insidan Kummendö-Bundsön ner till Fiver-Sättraön och sedan ut till Fjärdlång.

Här hittade vi ett litet ställe nära vassen som passade Greyhound perfekt. ca 1 m djupt och slät klippa att lägga till mot. Nackdelen är att det inte får blåsa så mycket om man ligger här, för viken är en förlängning av en svacka som vinden styr in i och förstärks.

Väl på plats blev det lunch i det fina vädret innan det var dags att ge sig av hemåt igen.

Vi tog samma väg tillbaka. Nu hade vinden mojnat lite och vridit mot SV, så det blev lite längre i kryssen förbi Dalarö och vidare söderut.

180817 Sadelöga - GBK70

Ytterliggare en jobbig natt. Vinden avtog aldrig under natten utan kanske ökade mer och mer istället. Det gick lite för stora vågor inne i viken för att det skulle blåsa S tyckte vi. När vi kastade loss och kom ut förstod vi varför. Det var mer SO än S!
SO innebar plattläns till Rumpudden och sedan läns hela vägen hem. Rätt tråkig tur. Plattläns är nog den sämsta bogen.

180816 GBK70 - Sadelöga

Efter den jobbiga resan till Nedergårdsö ville vi revanschera oss, så vi åkte till Sadelöga vilket brukar vara ett säkert kort. SV-liga vindar som skulle vrida mot S gjorde att förutsättningarna såg bra ut.

Det var ledigt inne i viken, så vi tog smörplatsen. Här var det lä och lugnt.

Mamma och pappa hörde av sig och var på väg de med. Efter en tid dök de upp och lade sig på den vanliga platsen.

Nu vred sig tyvärr vinden mer och mer mot S, så det blev aldrig lugnt för dom på udden. De beslöt därför att åka men sent på kvällen för att få en lugn natt. Tråkigt att vinden tilltog på kvällen.
Även vi längst inne i viken kände av vågorna lite grann, så jag förstod att de ville åka hem.

180809 Nedergårdsö - GBK70

Efter en riktigt jobbig natt hade vinden bedarrat lite. Mamma och pappa hade inte sovit de heller, så de var väldigt möra och beslutade att åka hem tidigt.

Vi stannade lite längre, men åkte efter lunch.

S vinden höll i sig, så vi kunde precis sträcka upp till Långbäling. Sedan var det läns för hela slanten hela vägen till båtklubben.

180808 GBK70 - Nedergårdsö

När vi äntligen har en ny solcell ville vi ut och sova över en natt. Hörde att mamma och pappa låg vid Nedergårdsö, så vi åkte dit för att få sällskap.

Väl framme låg de mot det yttre berget, så vi beslutade att lägga till för ankar längst in i den närmsta viken. Det gick sådär. Efter många om och men, ankarlina i propellern, många glada tillrop och tips, kom vi äntligen tillrätta. Problemet är att man inte vågar ha för mycket fart i båten. Iom att vi tar upp centerbord och roder blir båten väldigt vindkänslig och minsta vindpust skjuter båten i sedan. Har man bestämd fart blir båten mer kursstabil.

Efter en skön dag väntade en väldigt oroligt natt. Vinden friskade i från S, så vågorna slog mot ön akter om oss och slungade in vågornas retur mot våra båtar. Båtarna drog och slet i förtöjningstamparna så man inte kunde sova. Mitt i natten fick vi gå upp och göra om förtöjningarna lite som hade dragit sig så båten nästan var uppe på land.