Åkte ut på en endagars eftersom det var dåligt väder igår. Lätta O-liga vindar gjorde att vi ville testa Gennakern på utsidan Ornö.
På utsidan Aspön kunde vi sträcka upp till Jungfrun där det blev lätt kryss till Kvinnholmen innan vi kunde falla av och sätta gennakern. Det var lite NO, varför vi inte fick helt optimal vinkel. Efter Fjärdlång gick vi öster om Nedergårdsö för att få ett fint ben mot Långbäling efter gipp, men fick plattläns istället. Vi orkade inte skära mer, så vi tog ner gennakern och spirade ut focken istället.
Efter Långbäling fick vi en fin segling in till GBK helt utan kryss. Läns och kryssbog hela vägen.
Gick tidigare från jobbet idag för att koppla av ute på sjön. SV-liga vindar så jag försökte hitta en bättre väg mellan Långgarn och Dämban på 12-timmars. Tricket är att ta Norsten emellan för att få bättre vinkel till vinden mellan Norsten och Dämban. Det blev rätt hård kryss ner till Rumpudden, men sedan i halvvinden söder om Ornö tuppade det av lite, så jag rullade ut screachern. Den kunde jag sedan ha uppe ända till Ängsö Marskär. Nu hade tiden runnit iväg lite, så jag skulle aldrig hinna till Dämban. Bättre då att testa en väg runt Ängsö Marskär och upp mellan Villinge och Fjärdlång. Även detta är en väg man kan ta på 12-timmars om det blåser V-liga vindar. Det blev en väldigt fin pyssegling nära kobbar och skär. Nästan framme vid huset på Mörtö-Bundsö rullade jag in screachern, fick kryssbog över Jungfrun och kryssade hem via Dalarö. Om det var pysvind utanför Mörtö-Bundsö, så var det desto hårdare vind närmre fastlandet där det blåste upp till 9 m/s.
Åkte ut för en lunch på Sadelöga tillsammans med mamma/pappa och Kerstin/Gilbert. Vind från SV som skulle öka till 8-9 på eftermiddagen. Det började dock med väldigt lätt vind som vi hade i kryssen till Rumpudden. Här fanns den hårdare vinden och vi rullade in focken lite. När vi närmade oss Varnöbergen fick vi lite mera halvvind och kunde rulla ut focken igen. Bra tryck ner till Långbäling och sedan upp mot Sadelöga.
Det var skönt att lägga till och äta lunchen. Första gången vi gör det för i år. Det har inte funnits en enda helg med bra väder båda dagarna än för att vi skall ligga ute över natten. Vi lade till i sidan på Linnea eftersom vi bara skulle stanna en liten stund och att vi inte hade varit på Sadelöga med Greyhound än och visste inte riktigt vart man kunde lägga till. Efter lunchen gick vi i land och spanade efter tilläggningsplatser. Allra längst in i viken finns en väldigt fin plats som skulle passa perfekt. Den får vi testa nästa gång det blir SV-liga vindar.
Efter ett tag åkte båda båtarna hem samtidigt. Vi seglade Greyhound till Långbäling och vände sedan tillbaka till Linnea för att ta lite seglarbilder och för att Kerstin och Gilbert skulle få se Greyhound under segel.
Vinden hade inte avtagit på något sätt, så vi fick en riktig skjuts söder om Ornö upp till Rumpudden med farter mellan 14-15 knop. Efter Rumpudden blev det plattläns till St Rotholmen, där vinden först tuppade av för att sedan komma tillbaka från NV och sedan vrida mot NO. Det blev lite stökigt men när vinden väl bestämde sig för en riktning blev det ett fint ben över Gålöfjärden.
Hemresan efter 12-timmars började i småregn, dålig sikt och svag vind från SV, dvs kryss i maklig takt. Inte det man vill ha när man bara vill åka hem. Jag kom till Husarn efter några slag, men på Jungfrun dog vinden helt och jag startade motorn. Det positiva var att regnet slutade och solen tittade fram. Nu passade jag på att städa nätet och sidoskrovet som hade varit under tallarna i Norrviken. Det blir väldigt skräpigt om man lägger till under ett träd. Nästa gång skall jag försöka ligga nära stranden i Norrviken, alldeles nedanför grillplatsen så jag får krypavstånd till båten.
Vid Dalarö kom vinden tillbaka från V och jag kunde stänga av motorn. Kryss förbi Dalarö och Gunnarsholmen i allt hårdare vind. Seglen åkte ner i lä för St Vassholmen och skroven fälldes in i lä för Högholmen.
Då har Greyhound äntligen varit med på ett 12-timmars. Förra året var jag tvungen att avbryta pga för hård vind. I år var vinden mer normal, men väldigt varierande. En del tabbar och ovana med båten gjorde att resultatet inte blev så bra. Nåja, jag kom i mål iaf. Nedan finns redogörelse sträcka för sträcka.
537-541: Jag startade en kvart försenad från punk 537. Två av de andra hade dragit i väg åt samma håll som jag skulle så jag hade båtar att gå på i början. Det var mycket lätt vind från SV. På kryssen upp mot Rumpudden kom jag ikapp de andra och efter Rumpudden föll jag av, kunde sätta screachern och rann sedan ifrån. Kul att jag åkte i ca 4,5 knop i 1,5 m/s. Kändes nästan overkligt. Vid Varnöbergen dog vinden totalt och de andra båtarna kom ikapp och förbi innan jag fick vinden som de seglade med. Nu kunde jag ännu en gång dra ifrån och rann sedan iväg när vinden fyllde på mellan Varnöbergen och Långbälingssundet. Det är 6 distans mellan St Rotholmen och Långbäling. Idag tog det tre timmar(!) att åka den sträckan
Felet jag gjorde var att inte gå i en vid båge runt Varnöbergen. Jag såg att det hela tiden fanns vind bortom småöarna mellan Rumpudden och Utö. Måste lära mig att leta efter vinden när det är lätt och inte gena över fläckar med stiltjen.
541-518: Det blåste västligt genom Långbälingssundet, så jag trodde att den västliga vinden från Landsort (VIVA-appen för Landort visade V 6 m/s) hade kommit. Hade från början tänkt att ta 518 Dämban som nästa punkt, men med västliga vindar skulle det bli plattläns hela vägen och det skall man undvika. Tänkte därför gå upp Fjärlångsfjärden och ta punkt 551 på Jungfrufjärden, men ju längre norrut jag kom desto mer SV blev det. Efter Notholmen ändrade jag kurs till söder om Fjärdlång för att åka mot 518 i alla fall. Söder om Fjärdlång började det blåsa lite och äntligen blev det fart på båten. Efter Norsten kunde jag inte gå rakt mot 518 utan fick skära i undanvinden. Svårt när man inte visste exakt vart pricken för punkt 518 stod. Skar några gånger i den svaga vinden tills jag fick syn på pricken.
Felet jag gjorde här var att inte skära ner till punk 517 Norsten först för att sedan få en fördelaktig bog raka vägen till Dämban.
518-542: Efter rundningen av 518 trodde jag att jag kunde behålla screachern, men vinden ökade och vindvinkeln blev lite för brant. Det blev en stökig inrullning som gjorde att jag inte kunde använda seglet resten av dagen. Det är lite knepigt att rulla in screachern i hårt väder då det blir tyg över ovanför hornet för skoten som gör att seglet låser sig när man skall rulla ut det igen. Får träna på att få en fin inrullning genom att hålla emot med skotet och kanske rulla in den sista biten ett par gånger för att få det snyggt.
Resten av benet blev en fin segling med halvvind hela vägen.
542-551: Inga konstigheter. Slör direkt efter 542 och efter Kvinnholmen halvvind.
551-539: Efter Fjärhällan var det dags att ta en ny punkt för mig; 539 Finnklippan. Vattnet är dock bekant då jag har åkt förbi Finnklippan under hela min uppväxt. Kryssbog till Måsholmen, slör för att runda Kalvholmen och sedan halvvind till Finnklippan. Det blåser rätt bra nu, ca 9 m/s. Hade dock varit roligt att testa screachern på undanvinden och halvvinden.
539-552:Efter Finnklippan gick jag söder om Härsö och ut till Ingaröfjärden för att ta punkt 552 Grönö. Nu blåste det nästa 10 m/s i byarna. Jag väntade dock att ta ett rev i focken. Rodertrycket som jag har hade haft sedan punkt 518 började bli mer och mer irriterande. Nu fick jag verkligen hålla i rodret för att båten inte skulle sticka upp i lovart.
552-(540)-552: Jag tyckte att det blåste halvvind på Ingaröfjärden och tänkte då att det blir en fin resa till punkt 540 som är startpunkt för en del deltagare. "Här är det antingen med eller mot" läste jag någonstans, men tänkte inte på det just då. Bra fart ner till Ägnö där det var tvärstopp. Från ca 10 m/s till nästan noll på bara ett par 100 meter. Nu förstod jag varför det var antingen med eller mot. Ägnö och Ingarölandet är väldigt högt här, så blåser det SV kommer inte vinden ner till vattnet. Den kommer ner i lätta virvlar vilket gör det nästan omöjligt att segla. Efter en stund kom jag ur stiltjet och kunde åka tillbaka till Grönö. Tur att jag kom loss över huvud taget!
På vägen tillbaka började jag titta lite på varför båten var tung på rodret och ville lova upp hela tiden. Det visade sig att jag inte hade dragit åt nedhalet till rodret ordentligt så roderbladet hade åkt ut lite. När jag drog in rodret igen blev styrningen åter neutral. Nu blev det roligt att segla igen!
552-544: Efter Grönö styrde jag båten norr om Nämndö för att ta punkt 544. Jag har åkt här förut och vet att det måste blåsa lite för att ta sig förbi de höga bergen på norra Nämndö. Helst skall man runda ostpricken för att hela tiden få vind. Förra gången gjorde jag inte det och höll på att fastna. Nu gick det bättre med vind i seglen hela vägen. Sista lilla biten är kryssbog och jag drog in lite segel i focken.
544-554: 544 Malma är ytterligare en ny punkt för mig som ligger vid inloppet till Malma Kvarn. Inga problem. Tvärs över Nämndöfjärden bara.
554-553: Sista lilla biten till målet är ca 3 distans. Jag skulle åka in dryga timmen innan måltiden gick ut, men denna gång brydde jag mig inte. Hade gjort så många misstag att jag ändå inte skulle vara med och fajtas i toppen. Skönt att komma in i tid och ses mig om efter en lämplig tilläggningsplats då jag aldrig har varit i Norrviken med Greyhound. Vinden ville dock annorlunda och dog precis när jag kom ut på Nämndöfjärden igen. Tillslut kom vinden från SO och närmre mål från NO. Ett par slag var jag ändå framme och kunde pusta ut ca en halvtimme innan tiden gick ut.
Ner med seglen och sedan leta plats. Det fanns en ganska bra plats lite längre bort i viken nära vassen som var relativ rak i strandkanten. Det hängde lite grenar över båten, men det gjorde ingenting.
Efter prisutdelning och grillad korv var det skönt att sträcka ut i förpiken och glida bort.
Alla resultat finns på 2015 års 12-timmars Ensam hemsida.
Idag tog vi en endagars till Tyresö Strand. Ungefär lika långt som Ornö runt, men lite andra vyer. Betydligt svårare att segla dock då vi hela tiden befann oss mellan öar.
Vinden kom från SO i ca 8 m/s i början. Den skulle dock vrida mot V och öka till 14 till kvällen så vi hoppades vara klara innan den vinden kom. Det skulle dock visa sig att bland öarna nära fastlandet blåser det betydligt mindre.
Vi åkte mot Dalarö och rullade ut screachern i höjd med Gunnarsholmen. Förra helgen hade vi bytt nedhalet till peket så det skulle bli intressant att se hur mycket nedhalet höll för. Mellan Gunnarsholmen och Dalarö var det halvvind i relativ frisk vind. Då small det till och peket for upp. Nedhalet höll inte för så mycket med andra ord. Problemet var att tampen sattes fast i en clamcleat och ytterhöljet på tampen höll inte för påfrestningarna. Tampens kärna var dock fortfarande intakt. Nu har jag bytt tampen mot Dyneema och skall säkra den i en knap istället. Allt enligt andra som har likadant peke som vi. Under stök och bök kunde vi bärga screachern som nu inte kunde rullas in. Till slut var den inpackad i ett sidoskrov och focken utrullad.
Ner till Tyresö Strand hade vi medkör/halvvind, så det var bara att åka med. I Erstaviken hade vi behövt screacher i den allt lättare vinden. I svackorna kunde vi få några körare, så vi visste att det blåste på öppet vatten, men annars var det väldigt svag vind.
När vi vände fick vi en kryssbog upp till Napoleonviken. Nu ökade vinden hela tiden istället och vi tog ett rev i focken efter ett tag. Det blev lite stökigt i höjd med Härsös höga klippor, men när vi kom förbi där fick vi en lång kryssbog ner och förbi "Kjelleklabben". Nu tog vi ett rev i storen också då vi visste att det skulle blåsa ordentligt på Jungfrun. Mycket riktigt fick vi toppar på 13 m/s på öppet vatten. Vinden beter sig lite konstigt när det blåser så mycket. Vinden blir liksom "gropig" och kommer i stötar. Väldigt svårseglat på kryssen.
Nu hade vinden vridit till SV, så det var bara att stånga sig förbi Dalarö och Gunnarsholmen. Vi seglade ända in till Gumsen, så det blev lite knöligt förbi startplatsen för Onsdagsseglingarna också innan vi kunde ta ner och fälla ihop.
En rätt så fin segling blev det, men som sagt väldigt svårseglat i den hårda vinden bland öar och trånga passager.
De gamla batterierna hade gjort sitt upptäckte jag vid sjösättningen. Det finns inte likadana batterier att få tag i länge så jag fick nöja mig med batteriet som ersätter den gamla modellen.
De nya batterierna är något högre än de gamla, men annars var det samma yttermått. De är något fyrkantigare till formen dock, så jag fick justera klossarna som håller banken i sidled förutom klossarna mellan batterierna och toftet. De nya batterierna är på 75 Ah styck mot 50 Ah för de gamla.
Bytte pekets nedhal till original från det fasta som satt där förut. Det fasta nedhalet gjorde att man fick lägga sig på däck, krypa under mantåget och sträcka sig ned till öglan i fören för att sätta fast det. Iom att man måste krypa under mantåget kan man inte ha flytväst på sig, så när man skulle fälla upp peket fick man ta av sig flytvästen plus alla kläder man hade utanpå. Otroligt irriterande.
Inte var dag man ser en så här hög koncentration av flerskrovsbåtar
I år ställde vi upp i Ornö Runt. Första riktiga flerskrovstävlingen för Greyhound. Det var spännande att se hur den betedde sig i förhållande till de andra flerskrovsbåtarna och kul att se hur de andra seglade. När man är ensam flerskrovsbåt på en tävling eller på fjärden får man inte något kvitto på hur fort man skall gå eller om man har rätt segel uppe.
Flerskrovsbåtarna startade så sent som halv ett. En hel timme efter sista startande enskrovsgrupp, så det var lite ödsligt vid startområdet. Men det var nog bra då vi generellt behöver lite mer svängrum än enskrovsbåtarna.
De lovade västliga vindar på ca 10 m/s i starten för att sedan mojna på eftermiddagen. Vi började därför med ett rev i storen och rullade ut screachern på undanvinden efter starten. Efter vi hade gippat första gången och åkte rakt mot Ornö kom det ett åskoväder med vindar på 15 m/s från NV. Många båtar fick problem med de stora förseglen. Våran screacher slog in i förstag och vant och när jag skulle skota över seglet till andra sidan lossnade skotschacklet som sitter i seglet. Efter det stod screachern som en flagga rakt ut. Det kanske var räddningen från att ha skörat seglet som en del andra båtar gjorde?
Efter att riktat fören norrut igen började det lugna ner sig lite. Screachern rullade jag in, satte fast skotet igen och rullade ut seglet. Nu fick vi en ganska trevlig segling upp till Mörtö-Bundsö. Dock hade vi lite för lite segel uppe med den revade storen.
Efter att ha gippat oss ner bakom St Lökholmen rullade vi in screachern för att jag trodde att vi skulle få vinden mer rakt framifrån. Det skulle vi inte ha gjort då båten bakom kom ikapp och om. Bara att hissa screachern igen och ta ur revet ur storen då vinden nu bakom öarna verkligen hade bedarrat. Nu kunde vi knapra in så sakteliga igen och i den byiga vinden söder om Fiver-Sätra kunde vi segla om. I den byiga vinden kom det några riktiga tryckare som skvallrade om vinden längre söderut på Fjärdlångsfjärden. Söder om Mefjärd tog vi därför ner screachern och seglade på focken, vilket var fullt tillräckligt i den 8-9 m/s hårda vinden.
Ner till Nedergårdsö hade vi nästan kryssbog. Här fastnade vi lite i lä för Landsätta och båten vi tampades med kunde smita om på läsidan. Ner mot Långbäling gick vi dock lite högre än den andra båten så när det var dags för kryss genom Långbälingssundet låg vi lite före igen. I Långbälingssundet kunde man visst ta två vägar. Det visste vi inte och tog vägen som var inritad i seglingsföreskrifterna, dvs åkte norr om grynnorna. En bättre väg skulle vara att slå ner söderut mellan grynnorna och Gålkobb och sedan göra ett slag söder om grynnorna. Det gjorde den andra båten som nu vann väldigt mycket mark då vi fick dålig vind och motvrid mest hela tiden.
På Mysingen blev det kryss upp till Rumpudden. Det märktes att det var här vi har att lära. De andra båtarna smög sakta men säkert ifrån. Jag tyckte vi hade svårt att ta höjd och få gång i lådan i den grova sjön och den allt mer lätta vinden. Ett par felbeslut vid norrpricken gjorde att vi även fick göra ett par extra slag. Vi skulle ha gått bakom pricken och rundat söder om grynnorna. Vid Rumpudden dog nästan vinden helt. När vi hade passerat och trodde att vi kunde falla av vred vinden utmed öarna, så ju mer vi föll av, desto mer vred vinden mot. Otroligt frustrerande.
När vi kom upp mot Rotholmarna kunde vi dock äntligen rulla ut screachern igen.Efter lite om och men dvs. Det kan ju inte bara fungera utan måste krångla lite hela tiden. Ibland när man ska rulla ut seglet efter en lite stökig inrullning i hård blåst kan seglet sno/låsa sig på något sätt runt rullen så man bara får ut halva seglet. Efter några inrullningar och försök till att rulla ut seglet igen lossnade det och vi fick ut hela seglet. Nu ökade vinden igen (alltid hård vind runt Gålöfjärden) och vi kunde ta in på båtarna framför. I mål var vi bara någon minut bakom båten vi tampades med runt banan vilket var överraskande. Trodde marginalen skulle vara betydligt större än så efter våran svaga kryss.
På det stora hela måste vi vara nöjda. Jag tyckte vi hängde med de andra båtarna OK när vi inte gjorde misstag. Med lite övning i fler skarpa situationer kommer det att gå bättre och bättre. Viktigt att inte fega ur när man seglar trimaran. Den tål mer vind än vad man tror. Full stor vid 8-9 m/s är inget konstigt. Sen får man anpassa förseglen efter vindstyrkan.
Efter ett par dagar med dåligt väder då vi städade ur och inredde båten kom solen tillbaka tillsammans med svaga vindar. Perfekt dag att lufta seglen igen. Om en vecka går starten för Ornö Runt, så vi bestämde att testa Ornö Runt-banan. Vindar från O-SO gav inga större utmaningar då vi kunde sträcka nästan hela banan. Det var bara på utsidan Kymmendö där det är som trängst bland småöarna och söder om Fiver-Sätra vi behövde göra några slag. Annars var det bara att åka. På insidan och söder om Ornö hade vi screachern uppe. Söder om Ornö i medvinden hade gennakern varit optimalt, men den får vila tills på lördag.
Det var en mycket fin dag, men ack så kallt. Kallt i luften och kalla vindar gjorde att vinden gick igenom precis allt man hade på sig.
Ett par båtar såg vi som också luftade sina segel. Betydligt fler än tidigare i veckan då fjärdarna var helt öde. Man märker att säsongen börjar komma igång på allvar nu.
