Åkte ut idag för att vara borta hela dagen imorgon och åka hem nästa dag då ett oväder är på gång. Idag skulle det vara mulet på förmiddagen med någon skur och sedan klarna upp på eftermiddagen. När vi kom ut utanför Havtornsudd tornade dock ett regnmoln upp sig, så hela kryssen ner till Rumpudden vräkte det ner och det blåste nästan tio m/s. Vi hade hela storen uppe, men rullade in focken lite. Det går väldigt bra att kryssa med så mycket segel uppe om man vagnar ner storen lite. Efter Rumpudden slutade det att regna och vi fick en härlig halvvind ner till Långbäling med stadiga 13-14 knop på loggen. Efter Långbäling blåste det lite mindre så vi fick en lugn och fin kryssbog till Sadelöga. Målet med resan var att undersöka det nya stället på Sadelöga längst in i viken. Hela Sadelöga var ledigt och Greyhound låg perfekt på det nya stället, som om platsen vore skapt för båten. Det är som en liten kaj här och ca en meter under huvudskrovet. Helt lä och sol gjorde att vi kunde byta/ta av oss de våta kläderna och lägga de på tork på näten. Efter middagen kom V-vinden som de lovade. Det drog lite och det kom in lite skvalpvågor från inre viken, men ingenting egentligen om man tänker på att det blåste nästan kuling ute på öppet vatten. Natten blev lite orolig med en del kluck och vin i masten men tillslut kunde båda somna.
Det skulle blåsa lite idag, så vi åkte ut för att träna på lite hårdvindssegling. SV-VSV och 9-10 m/s gjorde att Ornö runt med kryss på utsidan skulle bli ett bra test. Då fick vi chansen att kalibrera vindinstrumentet också i den långa kryssen.
Vi skar ner till Dalarö Skans och sedan ut på utsidan Aspön för att sedan åka runt Genböte på insidan och ut på Jungfrun. Nu blev det ett långt ben till Kvinnholmen som vi kunde äta lunch på. Inne bland öarna och på Jungfrun blåste det inte så mycket så revet i storen gjorde att det kändes som vi inte åkte på alla cylindrarna. Nåja, skönt att ha revet klart när vi skall åka söderut efter Jungfrun.
Efter Kvinnholmen började kryssen. Jag rullade in focken lite och sedan var det bara att stånga sig ner. Vindinstrumentet hade jag försökt kalibrera vid bryggan, men det visade sig att jag var helt ute och cyklade. De första benen kunde jag ställa tillbaka och in instrumentet så att det blev symmetriskt på båda kryssbogarna.
Det blåste runt 9 m/s hela vägen. Ett rev i storen gjorde att jag kunde skota in seglet i mitten. Det går att ha full stor, men då får man vagna ner lite när det blåser så här mycket. Det blir lite stökigare då också. Nu gick det väldigt fint och vi kunde pressa Greyhound väldigt hårt utan att det blev läskigt. Hon lutade nästan ingenting och klockade stabila 9-10 knop hela tiden.
Uppe vid Långbäling kunde vi sträcka genom "pinnarna" och sedan fick vi ett fint ben lite för om tvärs upp till Rumpudden. Sedan rullade vi ut hela focken och skar ner till Havtornsudd på insidan Rotholmen.
Vi vaknade till en underbar morgon. Vinden hade vridigt mot NO-O under natten, men den var väldigt svag så vi låg i bleke när vi vaknade. Efter frukost och morgonbestyr lättade vi från Fjärdlång.
O innebar plattläns ner mot Långbäling, så vi skar ner mot Sadelöga för att sedan skära ner och igenom Långbälingssundet. Nu var vindinstrumentet lite felkalibrerat så jag tyckte att vinklarna inte stämde efter gipparna. När vi la om till den nya kursen 90 grader från den förra fick vi många gånger plattläns när vi hade haft en sann vindvinkel på 135 grader på förra benet. Mycket frustrerande. Ska läsa manualen till vindinstrumentet och se så jag inte kan kalibrera om det.
Vi skar hela Mysingen och rullade in screachern vid rumpudden. Kryssbog upp förbi Rotholmarna och sedan slör/läns till GBK.
Helg innan semestern. Äntligen lovade de fint väder en hel helg, så vi åkte ut för att pröva att sova över i båten.
N vridande till NO gjorde att vi försökte ligga till på södra Fjärdlång. Vi har legat här en gång innan med Greyhound förra midsommar då vi åkte ut och lunchade med mamma och pappa. Nu ville vi pröva att ligga ännu längre in i ett litet hack där berget är som en liten kaj.
N-liga vindar gjorde att vi fick slör på Gålöfjärden, ner på insidan av St Rotholmen och söder om Ornö. Det skulle blåsa en del, så vi hissade screachern. Det blev en ganska lugn seglats med undantag när det kom några tryckare då Greyhound vaknade till liv och visade hur fort det kan gå.
Jag trodde att vi kunde ha screachern även efter Långbäling, men här vred vinden emot, så vi fick en stökig inrullning och sedan en kryss bort mot södra Fjärdlång. Här var det lugnt och endast en liten mototbåt som låg nedanför huset längst in i viken. Där vi tänkte ligga var det ledigt. På väg in kände vi lite dyning och blev rädda att båten inte skulle ligga stilla, men väl på plats kände vi inte av sjön.
Här fick vi ett par sköna timmar med sol och bad. Bad och bad... jag doppade mig men kom snabbt upp igen från det kalla vattnet.
Helt plötsligt började det blåsa S! Det kom upp några mörka moln så vi antog att det berodde på dom och avvaktade lite. Vinden höll dock i sig, så vi flyttade till berget vi låg på förra midsommaren. När vi var nästan klara kom det världens regnskur. Allt blev blött på nolltid. Vi försökte få upp tältet så snabbt det gick, men allt blev dyngsurt ändå. Efter regnet blev allt lugnt och vinden vred tillbaka till N.
Åkte ut på en endagars eftersom det var dåligt väder igår. Lätta O-liga vindar gjorde att vi ville testa Gennakern på utsidan Ornö.
På utsidan Aspön kunde vi sträcka upp till Jungfrun där det blev lätt kryss till Kvinnholmen innan vi kunde falla av och sätta gennakern. Det var lite NO, varför vi inte fick helt optimal vinkel. Efter Fjärdlång gick vi öster om Nedergårdsö för att få ett fint ben mot Långbäling efter gipp, men fick plattläns istället. Vi orkade inte skära mer, så vi tog ner gennakern och spirade ut focken istället.
Efter Långbäling fick vi en fin segling in till GBK helt utan kryss. Läns och kryssbog hela vägen.
Gick tidigare från jobbet idag för att koppla av ute på sjön. SV-liga vindar så jag försökte hitta en bättre väg mellan Långgarn och Dämban på 12-timmars. Tricket är att ta Norsten emellan för att få bättre vinkel till vinden mellan Norsten och Dämban. Det blev rätt hård kryss ner till Rumpudden, men sedan i halvvinden söder om Ornö tuppade det av lite, så jag rullade ut screachern. Den kunde jag sedan ha uppe ända till Ängsö Marskär. Nu hade tiden runnit iväg lite, så jag skulle aldrig hinna till Dämban. Bättre då att testa en väg runt Ängsö Marskär och upp mellan Villinge och Fjärdlång. Även detta är en väg man kan ta på 12-timmars om det blåser V-liga vindar. Det blev en väldigt fin pyssegling nära kobbar och skär. Nästan framme vid huset på Mörtö-Bundsö rullade jag in screachern, fick kryssbog över Jungfrun och kryssade hem via Dalarö. Om det var pysvind utanför Mörtö-Bundsö, så var det desto hårdare vind närmre fastlandet där det blåste upp till 9 m/s.
Åkte ut för en lunch på Sadelöga tillsammans med mamma/pappa och Kerstin/Gilbert. Vind från SV som skulle öka till 8-9 på eftermiddagen. Det började dock med väldigt lätt vind som vi hade i kryssen till Rumpudden. Här fanns den hårdare vinden och vi rullade in focken lite. När vi närmade oss Varnöbergen fick vi lite mera halvvind och kunde rulla ut focken igen. Bra tryck ner till Långbäling och sedan upp mot Sadelöga.
Det var skönt att lägga till och äta lunchen. Första gången vi gör det för i år. Det har inte funnits en enda helg med bra väder båda dagarna än för att vi skall ligga ute över natten. Vi lade till i sidan på Linnea eftersom vi bara skulle stanna en liten stund och att vi inte hade varit på Sadelöga med Greyhound än och visste inte riktigt vart man kunde lägga till. Efter lunchen gick vi i land och spanade efter tilläggningsplatser. Allra längst in i viken finns en väldigt fin plats som skulle passa perfekt. Den får vi testa nästa gång det blir SV-liga vindar.
Efter ett tag åkte båda båtarna hem samtidigt. Vi seglade Greyhound till Långbäling och vände sedan tillbaka till Linnea för att ta lite seglarbilder och för att Kerstin och Gilbert skulle få se Greyhound under segel.
Vinden hade inte avtagit på något sätt, så vi fick en riktig skjuts söder om Ornö upp till Rumpudden med farter mellan 14-15 knop. Efter Rumpudden blev det plattläns till St Rotholmen, där vinden först tuppade av för att sedan komma tillbaka från NV och sedan vrida mot NO. Det blev lite stökigt men när vinden väl bestämde sig för en riktning blev det ett fint ben över Gålöfjärden.
Hemresan efter 12-timmars började i småregn, dålig sikt och svag vind från SV, dvs kryss i maklig takt. Inte det man vill ha när man bara vill åka hem. Jag kom till Husarn efter några slag, men på Jungfrun dog vinden helt och jag startade motorn. Det positiva var att regnet slutade och solen tittade fram. Nu passade jag på att städa nätet och sidoskrovet som hade varit under tallarna i Norrviken. Det blir väldigt skräpigt om man lägger till under ett träd. Nästa gång skall jag försöka ligga nära stranden i Norrviken, alldeles nedanför grillplatsen så jag får krypavstånd till båten.
Vid Dalarö kom vinden tillbaka från V och jag kunde stänga av motorn. Kryss förbi Dalarö och Gunnarsholmen i allt hårdare vind. Seglen åkte ner i lä för St Vassholmen och skroven fälldes in i lä för Högholmen.
Då har Greyhound äntligen varit med på ett 12-timmars. Förra året var jag tvungen att avbryta pga för hård vind. I år var vinden mer normal, men väldigt varierande. En del tabbar och ovana med båten gjorde att resultatet inte blev så bra. Nåja, jag kom i mål iaf. Nedan finns redogörelse sträcka för sträcka.
537-541: Jag startade en kvart försenad från punk 537. Två av de andra hade dragit i väg åt samma håll som jag skulle så jag hade båtar att gå på i början. Det var mycket lätt vind från SV. På kryssen upp mot Rumpudden kom jag ikapp de andra och efter Rumpudden föll jag av, kunde sätta screachern och rann sedan ifrån. Kul att jag åkte i ca 4,5 knop i 1,5 m/s. Kändes nästan overkligt. Vid Varnöbergen dog vinden totalt och de andra båtarna kom ikapp och förbi innan jag fick vinden som de seglade med. Nu kunde jag ännu en gång dra ifrån och rann sedan iväg när vinden fyllde på mellan Varnöbergen och Långbälingssundet. Det är 6 distans mellan St Rotholmen och Långbäling. Idag tog det tre timmar(!) att åka den sträckan
Felet jag gjorde var att inte gå i en vid båge runt Varnöbergen. Jag såg att det hela tiden fanns vind bortom småöarna mellan Rumpudden och Utö. Måste lära mig att leta efter vinden när det är lätt och inte gena över fläckar med stiltjen.
541-518: Det blåste västligt genom Långbälingssundet, så jag trodde att den västliga vinden från Landsort (VIVA-appen för Landort visade V 6 m/s) hade kommit. Hade från början tänkt att ta 518 Dämban som nästa punkt, men med västliga vindar skulle det bli plattläns hela vägen och det skall man undvika. Tänkte därför gå upp Fjärlångsfjärden och ta punkt 551 på Jungfrufjärden, men ju längre norrut jag kom desto mer SV blev det. Efter Notholmen ändrade jag kurs till söder om Fjärdlång för att åka mot 518 i alla fall. Söder om Fjärdlång började det blåsa lite och äntligen blev det fart på båten. Efter Norsten kunde jag inte gå rakt mot 518 utan fick skära i undanvinden. Svårt när man inte visste exakt vart pricken för punkt 518 stod. Skar några gånger i den svaga vinden tills jag fick syn på pricken.
Felet jag gjorde här var att inte skära ner till punk 517 Norsten först för att sedan få en fördelaktig bog raka vägen till Dämban.
518-542: Efter rundningen av 518 trodde jag att jag kunde behålla screachern, men vinden ökade och vindvinkeln blev lite för brant. Det blev en stökig inrullning som gjorde att jag inte kunde använda seglet resten av dagen. Det är lite knepigt att rulla in screachern i hårt väder då det blir tyg över ovanför hornet för skoten som gör att seglet låser sig när man skall rulla ut det igen. Får träna på att få en fin inrullning genom att hålla emot med skotet och kanske rulla in den sista biten ett par gånger för att få det snyggt.
Resten av benet blev en fin segling med halvvind hela vägen.
542-551: Inga konstigheter. Slör direkt efter 542 och efter Kvinnholmen halvvind.
551-539: Efter Fjärhällan var det dags att ta en ny punkt för mig; 539 Finnklippan. Vattnet är dock bekant då jag har åkt förbi Finnklippan under hela min uppväxt. Kryssbog till Måsholmen, slör för att runda Kalvholmen och sedan halvvind till Finnklippan. Det blåser rätt bra nu, ca 9 m/s. Hade dock varit roligt att testa screachern på undanvinden och halvvinden.
539-552:Efter Finnklippan gick jag söder om Härsö och ut till Ingaröfjärden för att ta punkt 552 Grönö. Nu blåste det nästa 10 m/s i byarna. Jag väntade dock att ta ett rev i focken. Rodertrycket som jag har hade haft sedan punkt 518 började bli mer och mer irriterande. Nu fick jag verkligen hålla i rodret för att båten inte skulle sticka upp i lovart.
552-(540)-552: Jag tyckte att det blåste halvvind på Ingaröfjärden och tänkte då att det blir en fin resa till punkt 540 som är startpunkt för en del deltagare. "Här är det antingen med eller mot" läste jag någonstans, men tänkte inte på det just då. Bra fart ner till Ägnö där det var tvärstopp. Från ca 10 m/s till nästan noll på bara ett par 100 meter. Nu förstod jag varför det var antingen med eller mot. Ägnö och Ingarölandet är väldigt högt här, så blåser det SV kommer inte vinden ner till vattnet. Den kommer ner i lätta virvlar vilket gör det nästan omöjligt att segla. Efter en stund kom jag ur stiltjet och kunde åka tillbaka till Grönö. Tur att jag kom loss över huvud taget!
På vägen tillbaka började jag titta lite på varför båten var tung på rodret och ville lova upp hela tiden. Det visade sig att jag inte hade dragit åt nedhalet till rodret ordentligt så roderbladet hade åkt ut lite. När jag drog in rodret igen blev styrningen åter neutral. Nu blev det roligt att segla igen!
552-544: Efter Grönö styrde jag båten norr om Nämndö för att ta punkt 544. Jag har åkt här förut och vet att det måste blåsa lite för att ta sig förbi de höga bergen på norra Nämndö. Helst skall man runda ostpricken för att hela tiden få vind. Förra gången gjorde jag inte det och höll på att fastna. Nu gick det bättre med vind i seglen hela vägen. Sista lilla biten är kryssbog och jag drog in lite segel i focken.
544-554: 544 Malma är ytterligare en ny punkt för mig som ligger vid inloppet till Malma Kvarn. Inga problem. Tvärs över Nämndöfjärden bara.
554-553: Sista lilla biten till målet är ca 3 distans. Jag skulle åka in dryga timmen innan måltiden gick ut, men denna gång brydde jag mig inte. Hade gjort så många misstag att jag ändå inte skulle vara med och fajtas i toppen. Skönt att komma in i tid och ses mig om efter en lämplig tilläggningsplats då jag aldrig har varit i Norrviken med Greyhound. Vinden ville dock annorlunda och dog precis när jag kom ut på Nämndöfjärden igen. Tillslut kom vinden från SO och närmre mål från NO. Ett par slag var jag ändå framme och kunde pusta ut ca en halvtimme innan tiden gick ut.
Ner med seglen och sedan leta plats. Det fanns en ganska bra plats lite längre bort i viken nära vassen som var relativ rak i strandkanten. Det hängde lite grenar över båten, men det gjorde ingenting.
Efter prisutdelning och grillad korv var det skönt att sträcka ut i förpiken och glida bort.
Alla resultat finns på 2015 års 12-timmars Ensam hemsida.
Idag tog vi en endagars till Tyresö Strand. Ungefär lika långt som Ornö runt, men lite andra vyer. Betydligt svårare att segla dock då vi hela tiden befann oss mellan öar.
Vinden kom från SO i ca 8 m/s i början. Den skulle dock vrida mot V och öka till 14 till kvällen så vi hoppades vara klara innan den vinden kom. Det skulle dock visa sig att bland öarna nära fastlandet blåser det betydligt mindre.
Vi åkte mot Dalarö och rullade ut screachern i höjd med Gunnarsholmen. Förra helgen hade vi bytt nedhalet till peket så det skulle bli intressant att se hur mycket nedhalet höll för. Mellan Gunnarsholmen och Dalarö var det halvvind i relativ frisk vind. Då small det till och peket for upp. Nedhalet höll inte för så mycket med andra ord. Problemet var att tampen sattes fast i en clamcleat och ytterhöljet på tampen höll inte för påfrestningarna. Tampens kärna var dock fortfarande intakt. Nu har jag bytt tampen mot Dyneema och skall säkra den i en knap istället. Allt enligt andra som har likadant peke som vi. Under stök och bök kunde vi bärga screachern som nu inte kunde rullas in. Till slut var den inpackad i ett sidoskrov och focken utrullad.
Ner till Tyresö Strand hade vi medkör/halvvind, så det var bara att åka med. I Erstaviken hade vi behövt screacher i den allt lättare vinden. I svackorna kunde vi få några körare, så vi visste att det blåste på öppet vatten, men annars var det väldigt svag vind.
När vi vände fick vi en kryssbog upp till Napoleonviken. Nu ökade vinden hela tiden istället och vi tog ett rev i focken efter ett tag. Det blev lite stökigt i höjd med Härsös höga klippor, men när vi kom förbi där fick vi en lång kryssbog ner och förbi "Kjelleklabben". Nu tog vi ett rev i storen också då vi visste att det skulle blåsa ordentligt på Jungfrun. Mycket riktigt fick vi toppar på 13 m/s på öppet vatten. Vinden beter sig lite konstigt när det blåser så mycket. Vinden blir liksom "gropig" och kommer i stötar. Väldigt svårseglat på kryssen.
Nu hade vinden vridit till SV, så det var bara att stånga sig förbi Dalarö och Gunnarsholmen. Vi seglade ända in till Gumsen, så det blev lite knöligt förbi startplatsen för Onsdagsseglingarna också innan vi kunde ta ner och fälla ihop.
En rätt så fin segling blev det, men som sagt väldigt svårseglat i den hårda vinden bland öar och trånga passager.
