Då kom båten ner i sitt rätta element till slut. Allt gick bra. Greyhound fick kommer ner i vattnet bland de första båtarna vilket är skönt. Annars är man nervös hela dagen.
Pallningen under vaggen fick vi bort med de små saxdomkrafterna som vi har under sidoskroven i normala fall. Skönt att inte behöva släpa den tunga stora domkraften.
Motorn startade och fungerade perfekt. Den behöver någon minut för att komma igång, men sedan surrar den fint.
Det var regn hela dagen ända tills sista båt kom i sjön. Sen slutade det. Så himla typiskt. Svaga NO-liga vindar gjorde att det var kallt och rått.
Då var alla förberedelser klara för sjösättning. Poleringen och vaxningen gick över förväntan bra denna vår. Med botten hade vi gjort grundjobbet i höstas genom att slipa allt slätt. Nu lade vi bara på ett lager bottenfärg. Det kanske hade varit bra med ett lager till, men det får duga. Blir spännande sedan i höst hur mycket som ha vuxit på botten. Vi tvättade också båten grundligt i höstas, så innan poleringen och vaxningen behövde vi nu bara dra av de blanka ytorna med en trasa. När båten är i sjön kommer vi även tvätta antihalkytorna.
Idag åkte press och täckställning av. Lite tidigt så det var väldigt kallt, men skönt att det är gjort så man kommer åt sidoskroven när värmen kommer.
Sprayhood och tält sätts upp när båten är tvättad.
Eftersom täckställnigen redan fanns på båten började vi täcka båten utvilade vilket var väldigt skönt. Förr om åren gjorde vi detta efter tre timmars tungt jobb med ställningen så man var trött från början.
Vi har ny press för i år. Samma mått som den gamla så den passade perfekt. Lite smalare i framkant, men ingenting som störde.
Täckställning och lägga på press är ett heldagsjobb och dessutom ett rätt så tungt sådant. Vi beslöt därför i år att dela upp jobbet. I dag blev det täckställning.
Förr om åren har vi haft problem att få till hur allt skall sitta. När vi har satt upp några bitar får vi gå tillbaka och göra om för att vi inte haft någon fast referens som startpunkt. Då började vi längs fram, men nu började vi i sittbrunnen där det bara kan sitta på ett sätt och så utgick från den biten. Allt gick bra efter det och bitarna föll på plats allt eftersom.
Då var båten uppe ur vattnet och båtsäsongen definitivt slut för i år. Båten lyftes med den nya lastaren. Lite krångligare var det då man måste upp på båten när den ligger på vagnen och ta bort slingen. Båten fick i år plats uppe på parkeringen bakom klubbstugan.
I år delade vi upp jobbet med att ta bort segel och mast så att vi bara tog bort alla segel och alla tampar som hör till en dagen och sedan mastade vi av och hängde upp masten andra dagen. Det blev väldigt lagom långa arbetspass och vi kommer nog att dela upp jobbet så här när allt skall tillbaka på båten i vår igen.
Även i år seglade vi 12-timmars nu i september, men nu följde Jessica med istället för Peter. Morgonen var väldigt rå, fuktig och kall. Det tillsammans med att man var trött gjorde att man frös en hel del i början.
Det skulle bli lätta vindar hela dagen. Till en början var det nordligt, men det skulle vrida till NO och kanske O senare på dagen. Efter starten satte vi kurs mot Rumpudden och hissade gennakern för första gången i år. Skönt att få lufta den. Förut när jag skulle hissa gennakern lade jag hela seglet på nätet och kopplade allting där. Det blir dock så mycket på näten så man ser inte riktigt hur allt ska kopplas vilket leder till att det är alltid något som blir fel. Nu hissade jag först upp strumpan och kopplade bogspröt och skotet i efterhand. Betydligt lättare att få allt rätt så. Efter Rumpudden fick vi mer halvvind, så vi bytte segel till screachern.
Efter Långbäling skulle vi kurs mot Norsten. Till Marskär kunde vi sträcka, men sedan fick vi ta två slag för att komma upp till Norsten. Efter Norsten trodde jag att vi kunde sträcka ut till ostpricken Dämban. Det gick bra i början, men allt eftersom vi seglade vred sig vinden mot ost, så vi fick ta ett slag för att kunna runda pricken.
Nu tog vi kurs mot Aspskär och fick en väldigt fint ben med screachern. Vid Ytterrevet missbedömde jag dock utgrundningen runt Ytterrevet och höll för lågt tills jag kom för nära. Fick sega mig upp och förbi med fladdrande försegel. Inte optimalt alls.
Efter Aspskär fortsatte vi med screachern mot fyren Grönö. Åkte inte raka vägen utan på sydsidan av ön Rögrund för att behålla screachern så länge som möjligt. I lä av Rögrund bytte vi till fock och kunde sträcka upp till fyren.
Efter Grönö var tanken att vi skulle till Boskapsön på utsidan av Nämndö. Jag trodde vi kunde sträcka mer eller mindre dit, men upp till norra Nämndö var det pinkryss, så vi åkte först till inloppet till Malma som låg på en kryssbog. Med facit i hand skulle vi åkt hit direkt efter Aspskär för att slippa kyssa.
Efter Malma fick vi vinden för om tvärs till Nämndö. Norr om Nämndö fick vi ta några slag igen då där är en trång passage mellan några småöar.
Efter Boskapsön var det dags att åka tillbaka. Vi tog vägen via Malma, Aspskär, Norsten, Långbäling och tillslut upp till St Rotholmen. Malma-Aspskär-Norsten-Långbäling skulle vi kunna ha gennakern uppe förutom en kort sträcka vid Aspskär. Pga detta fegade jag ut och satte screachern istället. Dumt av mig då den resan skulle vara som gjord för gennakern. Efter Långbäling prövade vi att gå mot Mysingsholm innan St Rotholmen, men vinden på Mysingen tuppade av mer och mer, så vi avbröt och kryssade oss upp till målet vid St Rotholmen som vi passerade med fem minuter(!) till godo.
Sammanfattningsvis var det inte optimala vindar för Greyhound detta år. När man trodde att man kunde sträcka vred det mot hela tiden så man fick ta några slag. Kryss och läns är också Greyhounds svaghet om man tävlar mot enskrovsbåtar. Totalt blev vi tvåa detta år bakom en annan båt som seglar 12-timmars ensam varje år och är där alltid med i toppen i resultaten, så allt för missnöjda kan vi inte vara.
Alla resultat finns på tävlingens hemsida.
Tog en kortare tur för att lufta seglen lite. Det hade regnat en del tidigare i veckan och då lägger sig vattnet gärna i storseglets veck. Nu låg det inget vatten där, men det är aldrig fel att lufta seglen iaf.
Nu passade jag på att öva på att reva storen, även om det inte behövdes. En svag vind från V gjorde att det var idealiska förhållanden för övningar så att det sitter när det blir skarpt läge. Tränade på att reva med tryck i seglet. På så sätt behöver man inte gå upp mot vind när man skall reva. Man sänker först lite på fallet och sträcker sedan upp seglet igen med revlinan. Sedan fortsätter man så tills seglet är revat. Detta förutsätter förstås att man har singel-line-rev. Både rev 1 och rev 2 motionerades.
Efter revövningarna åkte jag ut vid Havtornsudd. Försökte sträcka upp på insidan St Rotholmen, men det gick inte. Jag föll av och gick runt St Rotholmen åt andra hållet istället. Det blev kryssbog till Stenskär och sedan slör på insidan St Rotholmen och sedan hem igen.
På kvällen var det dags att åka hem igen. Vi tog samma väg hem som till Brunskär, men vi genade igenom Bundsösund istället för att gå runt Mörtö-Bundsön. Det blåste lite måttligt norr om Villinge, men på Norrfjärden nära Mörtö-Bundsön ökade vinden och vi fick 15 knop på loggen igen.
På Jungfrun blåste det lite mindre, men vi hade god fart ändå ner mot Vitkobb som vi rundade för att gå på utsidan Aspön. På utsidan Aspön blåste det väldigt lite från S, så vi kunde sakta kryssa oss ner med långa slag till Dalarö Skans som vi gick norr om. På Gålöfjärden ökade vinden igen, så vi kunde sträcka ner till Apelviksudd med farter runt 10 knop hela vägen.
Det blev en väldigt fin dag med fint väder och härlig segling.
