180901 12-tmmars

Höstens 12-timmars seglade jag med en jag lärt känna via 12-timmars Ensam-seglingarna.
Det var en väldigt gråmulen dag med inte så jättemycket vind från N.

Vi startade från St Rotholmen, åkte via Långbäling vidare ut på havet förbi Sadelöga. Problemet var att det dagarna innan blåst väldigt mycket från O, så när vi kom ut på öppet hav gick det så höga vågor att vi fick vända om.
Nu försökte vi med Norsten istället. Här gick det stora vågor också, men vi kämpade på tills vi nådde fram. Härifrån blev det kryss upp till Aspön, vidare till Fjärhällan och in mot Erstaviken. Därefter åkte vi ut till Grönö. Nu såg vi solen för första gången!

Efter Grönö fortsatte vi till en punkt utanför Nämndö. Det skulle vi inte ha gjort eftersom det kostade mycket tid i den nästan obefintliga vinden. Efter det vände vi och åkte tillbaka till Aspön via Grönö och Fjärdhällan.
Här fick vi göra ett val. Gennaker ner till Långbäling eller gå direkt till Dalarö Skans och St Rotholmen. Valet föll på Dalarö Skans eftersom vi såg att vinden var nästan obefintlig vid Landsort och vi skulle i den riktningen.
Sagt och gjort tuffade vi på söderut i sakta mak. Varför vi nu inte hissade gennakern vet jag inte. Lathet kanske? Eller vi var nog säkra på att vi skulle hinna ändå. Efter Dalarö Skans dog vinden dock helt. Vi försökte nå St Rotholmen, men vinden ville helt enkelt inte ta oss dit.
En halvtimme innan tiden skulle gå ut och med noll knop på loggen gav vi upp. Surt när man lagt ner så mycket tid.
Nu vet jag dock att man måste vara vid målet tidigare än målgångstiden för att ha marginal. Det gör ju inget att man kommer dit tidigt, för man kan ju ta ytterligare punkter efteråt. Målet är bara en punkt precis som alla andra.