lördag 25 juni 2016

160619 Hemsegling efter 12-timmars

Transportsegling från Norrviken till GBK efter 12-timmars ensam. Det blåste SSV hela vägen så det var kryss för hela slanten med något längre bogar åt ena hållet. I början blåste det en behaglig vind på 5-6 m/s. Perfekt för kryss och det blev en riktigt skön segling upp till Jungfrufjärden. Jag gjorde ett slag mellan Mörtöklubb och Mörtö-Bundsö för att sedan sträcka upp hela Jungfrufjärden till Dalarö. Nära Dalarö blåste det upp till en ca 9-10 m/s och jag fick ta ett rev i focken. Det fortsatte att blåsa den hårdare vinden ända till Apelviksudd där jag tog ner och fällde ihop på väg till bryggan.
Det blev en skön segling utan regn. Man märkte hur mycket lättare allting blir när det inte regnar. Jag kände också på vinden att vattnet har blivit varmare. Det var inte alls någon bitande kylan mot huden längre, utan bara en skön svalkande smekning.

torsdag 23 juni 2016

160618 12-timmars Ensam

12-timmars Ensam är en långdistanssegling som seglas solo och som arrangeras av Svenska kryssarklubbens Stockholmkrets. Seglingen är en del av 24-timmarsseglingarna och fungerar på samma sätt: man använder 24-timmarspunkterna i skärgården för att ta sig från start- till målpunkt. Man ska försöka segla så långt som möjligt på 12 timmar.

I år var det tredje gången jag deltog med Greyhound. Första gången bröt jag för att det var för mycket vind och förra året var det knappt någon vind alls. Då försökte jag också nå nya punkter, men det var bleke på vägen dit så jag kom inte fram till punkten utan fick vända tillbaka. I år var det bra med vind hela tiden så det var lite lättare att hålla planen hur jag skulle segla.
Prognosen sade 8-11 från NV med ett vrid runt kl 12 till V och avtagande framåt kvällen. Jag startade från St Rotholmen och började att segla ner till Nynäshamn där jag vände vid Måsknuv. Redan här började vinden vrida mot V, så jag fullföljde planen till Långbäling för att sedan gå upp till Fjärdhällan på Jungfrufjärden. Sedan åkte jag tillbaka söderut och rundande en ostprick söder om Huvudskär. Efter ostpricken seglade jag upp till Aspskär på norra Norrfjärden via utsidan av Marskär och sedan vidare upp på Nämndöfjärden till inloppen till Malma Kvarn. Här började vinden tuppa av lite och jag kunde ta bort alla rev. Efter en till vända till Aspskär seglade jag upp till Stavsnäs, fortsatte upp till en punkt vid norra Kanholmsfjärden och sedan tillbaka till Stavsnäs igen där jag gick i mål.

Det blev en väldigt fin segling trotts ihållande regn nästan hela dagen. Det var bara en kort stund på eftermiddagen det inte regnade. Väl i hamn kunde man äntligen pusta ut, skriva protokoll, ringa hem, vara med på prisutdelning och korvgrillning.
I 24-timmarsseglingarna får man bara tillgodoräkna sig den teoretiska distansen mellan punkterna, sk punktdistans. I år blev det 110,6 nm. När jag seglar 12-timmars med Greyhound är målet att få över 100 i punktdistans, så 110,6 är jag väldigt nöjd med. Jag har ett handikapptal (typ SRS, men det ändras inte från år till år) på 1,58 vilken ger en beräknad distans på prick 70. Sist jag fick 70 i beräknad distans vann jag tävlingen och gjorde så även i år!

Besök hemsidan för 12-timmars Ensam 2016 för mer info och resultat.

tisdag 7 juni 2016

160604 Ornö runt via Marskär

Långhelg, men eftersom båten inte är klar för övernattning än tog vi en endagartur för att stilla segelhungern lite. Frisk vind från N-NO gjorde att vi tog ett rev i storen direkt. De lovade byar upp till 12 m/s på eftermiddagen. Storseglet har varit på reparation där bl a reven och fram för allt rev 1 sågs över och förstärktes. Allt såg bra ut och det gick att reva som det är tänkt. 
I början var det nordliga vindar så vi stångade oss upp till Dalarö och åkte sedan ut på Jungfrufjärden mot Mörtö-Bundsön. Mitt på Jungfrun tuppade det av, vred mot NO och ökade. Från en fin halvvind fick vi nu göra två slag för att klara sundet med huset.
Efter Mörtö-Bundsön styrde vi rakt söderut för att ta oss förbi Villinge och sedan fortsätta runt Ängsön Marskär. Den här biten är väldigt fin att pyssegla på. Man åker väldigt nära kobbar och skär och får en väldigt härlig naturupplevelse. I den NO-liga vinden hade vi slör här.
Slören fortsatte när vi gippade efter Marskär och styrde mot Långbälingsundet. Efter sundet läade/styrde Ornö upp vinden, så innan Varnöbergen hade vi slör/halvvind och efter kryssbog upp till Rumpudden. Vinden vred sig lite mot NO igen efter Rumpudden så vi kunde sträcka upp mellan St Rotholmen och Stenskär och fortsatte på kryssbogen till Gålölandet. Fyra slag senare kunde vi åka mellan Havtornsudd och Toklo för att sedan få en fin fartig halvvind till Apelviksudd.
Under hela kryssen hade vi revat storen sedan tidigare och inrullade fock. Ändå gick det i ca elva knop på. Läskrovet trycktes ner rejält i vattnet, men ändå gick det väldigt stabilt och lugnt. En fördel att ha långa smala skrov är att man åker mera igenom vågorna än över dom. Båten rör sig knappt och tappar inte fart genom vågorna. Allt man känner är lite stötar i skrovet när man går igenom en våg.

måndag 6 juni 2016

160529 Ornö Runt - Tävlingen

Inte bara själva tävlingen, utan från brygga till brygga.
Tävlingen Ornö Runt. Vi är väl inte med för att vinna utan mer för att se hur våran fart står sig mot andra trimaraner. Det är ju inte så ofta man stöter på dom ute på sjön.
Prognosen sa O 6-9. Perfekt tänkte vi som inte hade anmält oss med största flygande försegel. Tyvärr blev det NO 3-5, dvs kryss och läns hela banan i lätt vind. Det sämsta tänkbara. 
Direkt efter starten var det kryss upp till Ljungfrufjärden. Vi tog ett litet annat startspår än de andra för att få fri vind, men fick då lite längre väg och efter första slaget mot Ornölandet fick vi väjningsplikt mot de andra båtarna. I efterhand ingen lysande start, men det är sådant man lär sig av. Det fanns en annan båt, Vinthunden, som seglade med ungefär samma lys som oss. Den båten hade vi slagdueller med hela vägen upp till Jungfrun.
På Jungfrufjärden blev det öppnare vatten och fler valmöjligheter. Jag trodde att det skulle vara mer vind nära land mot Kymmendön, men här blåste det mindre och man tappade mark mot de andra båtarna. Som tur var gjorde konkurrenterna samma misstag. När vi höll oss ute på öppet vatten kunde vi rinna ifrån lite mot Vinthunden.
Efter rundningen nära Mörtö-Bundsön hissade vi screachern och fick till en början en bra bra fart då vinden här var nästan ostlig. Men ju längre ner mot Fiver-sättraön desto mer NO blev det. Vi började och skära mot vinden, men jag tror inte det går fortare om vi inte har gennakern. Nästan bättre att rulla ut focken i lovart och spira/styra ner vind mot screachern. Vi skar ner bakom Nedergårdsö och sedan ner mot Långbäling. Det var dock ett dåligt val för nu hade Vinthunden som hela tiden tog kortaste vägen kommit ikapp.
I den byiga halvvinden söder om Ornö kunde Vinthunden åka ifrån lite. Vi är lite underbemannade med bara två i båten och kan inte ställa om seglen direkt efter vindpustarna. Vinthunden hade hela fem man i besättningen vilket gör skillnad.
Uppe vid Rumpudden skillde det dock bara några hundra meter mellan båtarna då en ny kryss väntade. Vi kom ikapp rätt så om gående, men sedan hade Vinthunden väjningsövertag, så när vi möttes fick vi hela tiden slacka på skoten och gå bakom. Norr om St Rotholmen tröttnade jag och slog framför nosen på Vinthunden. Hon blev nu upphinnande båt, kunde inte lova upp och gå om utan fastnade i våran lä. Nu hade helt plötsligt vi över taget och kunde rinna ifrån till målet. Detta var behållningen i en annan ganska tung segling från våran sida.
Nåja, bara att skaka av sig och göra bättre ifrån sig nästa gång. Alla resultat finns på www.ornorunt.se.