Som vanligt åkte vi ut norr om Runmarö. När vi kom till Sandön kunde vi falla av något och fick en halvvind på ca 7 m/s. Nu kunde Greyhound sträcka ut och vi gjorde 15-16 knop ända tills vi skulle falla av ytterligare och runda Sandön. Man vänjer sig nog aldrig att segla så fort. Det är en riktig adrenalinpump och en helt overklig känsla.
Norr om Sandön åkte vi båtsportleden upp till Bockö-Storö-kanalen. Här fick vi plattläns, men då kunde vi skota focken tvärs mha barberhaulen. Riktigt trevligt att ha bredd på båten så man kan få ut skotpunkterna ordentligt. Genom kanalen blev det en riktigt trevlig pyssegling med massor av fina sommarställen och storslagen natur att titta på. Bl a flög en häger förbi framför båten på kanske 20 m avstånd. Mäktigt.
Uppe vid Möja kryssade vi oss ner via Kanholmsfjärden och sedan hem. Det blåste lite märkligt, kanske beroende på att vinden höll på att tuppa av? På västra sidan blåste det 7 m/s och SV, men på östra sidan S och bara 5 m/s. Vi gjorde långa slag vilket medförde att vi hela tiden behövde falla av. Med facit i hand skulle vi hållt oss på den västra kanten med kortare slag.
Mellan Stavsnäs och Bullandö var det många hemvändande båtar som fick kryssa, men vi kunde utnyttja byarna och att vinden vrider lite mellan öarna, så vi sträckte hela vägen. Nu såg vi att skotningen på de andra båtarna var lite si och så och då får man kryssa istället. Jag tror också att iom trimaranen inte kränger ner när byarna kommer har vi just då mindre avdrift och kan bättre ta tillvara på vindpustarna.
Det blev en riktigt fin segling med nästan all typ av segling som finns. Att vädret var kalas och jag kunde sitta i bara t-shirt hela resan gjorde inte saken sämre heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar