170520 Riggad

När allt är klart kan man ta en paus och njuta av det vackra vädret

Då var Greyhound riggad och seglingsklar för säsongen. Det började redan igår då vi tog fram och förberedde masten. Idag åkte vi ut tidigt för att hinna först till mastkranen, och det gjorde vi med marginal. Kl 8 började vi masta på och kl 9 var vi helt klara med kranen. Det tog tid för att låsringen till förstagets bult krånglade. Först tappade jag själva bulten ner I förens deformationszon. Som tur är har jag många bultar I reserv. Sedan gick det trögt att få igenom låsringen i bultens hål att jag fick ta en polygrip till hjälp som deformerade ringen lite. Jag försökte med en liten grövre ring, men den gick inte helt genom hålet. Så tillbaka till en tunnare ring som man med lite våld fick på plats. Funderar på om man inte ska ha saxpinne där ändå? Saxpinnen som vi kämpade med första avmastningen var väldigt gammal, dvs ojämn och stel. Om man tar en ny varje år och bara böjer ett ben, vilket borde räcka, skall det inte vara så svårt att få ut den igen?

När masten var på plats drog vi bort båten till platsen under sjökran för att vara ur vägen och att rigga resten. Framförallt när vi hissar storen måste vi ligga i vindögat. Vi trodde att vi var ur vägen, men sen dök FinnFlyer och FemEttan upp. De undrade hur länge vi skulle ligga där.
- Ja, vi måste få upp storseglet i alla fall, svarade jag.
De ville komma in med båda båtarna samtidigt och det var så ont om plats när vi låg där enligt dom. Hur som helst tog de in FinnFlyern först. Den var redan påmastad och klar! Jag undrade vad han skulle göra och fick svaret att han skulle sätta fast vindex och vindinstrument. Det kan man väl göra vid bryggan!? Dom har väl vinschar? Sen när de skulle åka iväg förstod jag att de tyckte det var trångt. De kan nämligen inte använda backen... De gav mig en förtamp som jag drog ut fören från kajen med mot Greyhound så de kunde köra framåt ut ur hamnen. I och för sig var det pålandsvind, men det är ju bara lägga fullt roder utåt och sedan backa så svänger häcken ut från bryggan. Om det blåser hårt kan man sätta en fender vid fören, lägga fast förtampen bakåt och gasar sedan framåt med fullt roder in mot bryggan. Då svänger häcken ut och man kan lägga loss och backa ut.

Efter dom kom några båtar till som utan assistans kunde masta på och åka därifrån. 

När vi nästan var klara med storseglet kom ägaren till CB390 och frågade när vi var klara. Det är ju bra att lägga till där vi låg för att kunna förbereda och få ruljans på påmastningarna, men vi skulle inte känna någon stress... Varför frågade dom då då? De visade sig att de också frågade för FemEttans räkning. När vi var klara med storen och skulle åka till bryggan bortom lilla mastkranen hade FemEttan lagt till där provisoriskt med fören mot bryggan. Vi skulle byta plats och vi åkte upp jämsides med FemEttan så de kunde backa ner till kranen, men ingenting hände.
- Vad väntar ni på? frågade jag.
- Vi väntar på dig, svarade de.
- Ja, men lägg i backen och backa ner, för ni har väl en back på den där båten? sa jag.
Mycket motvilligt gjorde de det till slut. 

Efter lunch satte vi på resten av tamparna och hissade upp focken. Allt gick mycket bra och smärtfritt. 

När FemEttan skulle gå iväg gjorde de som när FinnFlyern skulle gå. Nu var det en annan båt som fick hjälpa till där den som drog i tampen höll på att åka över bord i kalabaliken. När FemEttan passerade oss frågade jag om de hade en långkölad båt...