170618 Hemresa från 12-timmars

Söndagen efter 12-timmars skulle det blåsa upp, så jag startade tidigt för att komma hem innan den värsta blåsten började. Det var kryss för hela slanten. I början låg vinden på behagliga 5-7 m/s, men ökade till 7-9 m/s i slutet och framförallt på Jungfrufjärden och efter Dalarö.
Vid Gråmossen mötte jag många båtar som var på väg ut. Först Marcus och sedan mamma och pappa. Jag blev förvånad då de lovade friska vindar på stadigt över 10 m/s senare under dagen och då är det svårt att hitta riktig lä någonstans.
Det var skönt att komma till bryggan igen. Det tär på kroppen och framförallt handflator och rygg att segla länge och intensivt. Vid bryggan tog jag en skön paus i värmen innan båten fixades i ordning och jag kunde åka hem och ta en skön dusch.

170617 12-timmars ensam

Båtens distans vilket stämmer väldigt bra med punkdistansen 48,9 nm

Inga hissnande farter denna gång

Då har vi betat av den årliga tävlingen 12-timmars Ensam i Svenska Kryssarklubbens regi. Starten gick vid St Rotholmen och i början blåste det nära på 0 m/s. Jag lyckades efter lite om och men ta mig ner mot Rumpudden där jag hittade lite kårar med vind som jag kunde ta mig ner till Varnöbergen på. Här vred vinden från N till S och sedan till NO, så jag fick kryssa genom Långbälingssundet. Efter att ha passerat Gålkobb stod sig den NO-liga vinden, så jag begav mig ut mot Borgsbredan. Det blåste rätt konstant ute på havet så jag fick en lugn och fin resa. Efter Borgsbredan tänkte jag ta mig tillbaka till Långbäling, men vinden kantrade nu mot SO, så jag fick ändra planerna och siktade istället mot Aspskär på Norrfjärden. Nu gjorde jag det enda egentliga misstaget genom att gå på insidan Fjärdlång. Här tog vinden slut och jag fick sakta, sakta segla ut med Fjärdlångs strand till inloppet till Mörkviken där vinden kom tillbaka. Jag skulle givetvis åkt på utsidan av Fjärdlång där den nya SO-liga vinden fanns hela vägen.
Efter Aspskär åkte jag upp till Högskeppsskär (norr Långviksskär). Nu vred sig vinden lite på S-SV, men fortsatte ändå som jag tänkt även om vindvinklarna inte blev optimala. Väl framme vid Högskeppsskär började tiden rinna iväg, men jag trodde att jag skulle hinna ut på havet till Södergrund ändå och gick på den linjen. Här ute var det rätt bra med vind och fick en fin resa med stadiga 9 knop på loggen på väg in igen. Efter Södergrund siktade jag på Boskapsön nära Nämndö för att sedan gå mot målpunkten vid Norrviken på Storön (Runmarö). Det blir lite dåligt med vind bland öarna och en plattläns på slutet gjorde att jag blev en kvart försenad i mål. Helt OK.
Trots den lite klena vinden blev det en väldigt fin dag på sjön. Lite kontraster från förra året då det regnade konstant och blåste mer än bra.

Man får bara tillgodose sig de fasta distanserna mellan punkterna, den sk punkdistansen. I år fick jag ihop 48,9 punkdistans. Iom att jag var en kvart sen fick jag dra av 2.0 distans, så tillgodoräknad punktdistans blev 46,9. Med ett SXK-tal på 1,58 blev det summa summarum 29,7 korrigerad distans vilket jag vann på. Tvåan fick korrigerad distans på 28,5, så det var tight i år.

Alla resultat och dokument kommer att finnas/finns på seglingens hemsida.

170610 Ornö runt

Tog en tur med lätta O-liga vindar runt Ornö. Kryss förbi Dalarö och över Jungfrun. Sedan gick vi ner på insidan om Bundsön, hissade screacher och hade den uppe ända till Rumpudden. Från Rumpudden kunde vi sedan sträcka till Havtornsudd och fick en lugn slör till Apelviksudd där vi tog ner seglen.

170524 Husarn och tillbaka

Tog en liten tur i det fina vädret, men lätta vinden. Ursprungsplanen var att åka till Norrviken, men morgonbestyren (lade ner dyner, hängde upp gardiner och packade upp saker till köket) gjorde att jag kom iväg lite sent samt att det inte blåste så mycket vilket gjorde att jag vände vid Husarn.
Prövade att hissa screachern. Det var tur att det var lätta vindar, för det var väldigt vad småfel jag gjorde. Först hade jag svårt att få skotlinorna på rätt sida. När man hissar screachern måste skotlinorna vara på insidan om fallet. Sedan hade jag inte satt fast nedhalet till peket ordentligt, så när det blev lite tryck i seglet åkte det upp. Nåja, man lär sig av sina misstag.

170522 Premiärtur

Äntligen kunde jag ge mig ut på premiärturen 2017. Som uppvärmning valde jag Ornö runt för att se att alla öar låg kvar. Måttliga vindar från V gjorde att jag åkte ut vid Havtornsudd och fortsatte sedan söderut mot Rumpudden. Här var det kryssbog, men inga problem att kunna sträcka hela vägen. Efter Rumpudden och på utsidan Ornö var det läns. Jag satte inga flygande försegel utan tog det lugnt. Det var ju trots allt första turen för året.
På utsidan gick jag innanför Fiversättraön och sedan upp till Mörtö-Bundsön. Sedan var det kryss till Dalarö och hela vägen hem. På Jungfrun och vid Dalarö blev det stökigt med huvudvind på 5-6 m/s och byar på 8-9 m/s från ett lite annat håll. Men det är väl som det brukar vara där. Svårt med västlig vind då landet styr upp vinden i dalar och svackor.

170520 Riggad

När allt är klart kan man ta en paus och njuta av det vackra vädret

Då var Greyhound riggad och seglingsklar för säsongen. Det började redan igår då vi tog fram och förberedde masten. Idag åkte vi ut tidigt för att hinna först till mastkranen, och det gjorde vi med marginal. Kl 8 började vi masta på och kl 9 var vi helt klara med kranen. Det tog tid för att låsringen till förstagets bult krånglade. Först tappade jag själva bulten ner I förens deformationszon. Som tur är har jag många bultar I reserv. Sedan gick det trögt att få igenom låsringen i bultens hål att jag fick ta en polygrip till hjälp som deformerade ringen lite. Jag försökte med en liten grövre ring, men den gick inte helt genom hålet. Så tillbaka till en tunnare ring som man med lite våld fick på plats. Funderar på om man inte ska ha saxpinne där ändå? Saxpinnen som vi kämpade med första avmastningen var väldigt gammal, dvs ojämn och stel. Om man tar en ny varje år och bara böjer ett ben, vilket borde räcka, skall det inte vara så svårt att få ut den igen?

När masten var på plats drog vi bort båten till platsen under sjökran för att vara ur vägen och att rigga resten. Framförallt när vi hissar storen måste vi ligga i vindögat. Vi trodde att vi var ur vägen, men sen dök FinnFlyer och FemEttan upp. De undrade hur länge vi skulle ligga där.
- Ja, vi måste få upp storseglet i alla fall, svarade jag.
De ville komma in med båda båtarna samtidigt och det var så ont om plats när vi låg där enligt dom. Hur som helst tog de in FinnFlyern först. Den var redan påmastad och klar! Jag undrade vad han skulle göra och fick svaret att han skulle sätta fast vindex och vindinstrument. Det kan man väl göra vid bryggan!? Dom har väl vinschar? Sen när de skulle åka iväg förstod jag att de tyckte det var trångt. De kan nämligen inte använda backen... De gav mig en förtamp som jag drog ut fören från kajen med mot Greyhound så de kunde köra framåt ut ur hamnen. I och för sig var det pålandsvind, men det är ju bara lägga fullt roder utåt och sedan backa så svänger häcken ut från bryggan. Om det blåser hårt kan man sätta en fender vid fören, lägga fast förtampen bakåt och gasar sedan framåt med fullt roder in mot bryggan. Då svänger häcken ut och man kan lägga loss och backa ut.

Efter dom kom några båtar till som utan assistans kunde masta på och åka därifrån. 

När vi nästan var klara med storseglet kom ägaren till CB390 och frågade när vi var klara. Det är ju bra att lägga till där vi låg för att kunna förbereda och få ruljans på påmastningarna, men vi skulle inte känna någon stress... Varför frågade dom då då? De visade sig att de också frågade för FemEttans räkning. När vi var klara med storen och skulle åka till bryggan bortom lilla mastkranen hade FemEttan lagt till där provisoriskt med fören mot bryggan. Vi skulle byta plats och vi åkte upp jämsides med FemEttan så de kunde backa ner till kranen, men ingenting hände.
- Vad väntar ni på? frågade jag.
- Vi väntar på dig, svarade de.
- Ja, men lägg i backen och backa ner, för ni har väl en back på den där båten? sa jag.
Mycket motvilligt gjorde de det till slut. 

Efter lunch satte vi på resten av tamparna och hissade upp focken. Allt gick mycket bra och smärtfritt. 

När FemEttan skulle gå iväg gjorde de som när FinnFlyern skulle gå. Nu var det en annan båt som fick hjälpa till där den som drog i tampen höll på att åka över bord i kalabaliken. När FemEttan passerade oss frågade jag om de hade en långkölad båt...

170513 Bryggfender istället för vanlig fender

I och med att båten är "jämntjock" har det alltid varit lite problematiskt med flötena till Y-bommarna. Det är nästan så att flötena går emot båten vid bryggan och när man lägger till eller lämnar platsen är man alltid rädd att något vasst på flötena skall repa upp sidan. Väl på plats har jag haft en fender mellan skrov och flöte, men eftersom skrovet är så lågt just här ligger fendern i vattnet hela tiden vilket inte fenderskydden mår så bra av.
Nu satte jag på en bryggfender på flötena med en spännrem och säkrade änden på spännremmen ovanpå flötet så remmen inte skall glida ner. Nu hoppas jag slippa fendern och kan åka ut och in mellan Y-bommarna utan att riskera att få nya repor.

170513 Pall på bryggan

Äntligen kom pallen på plats på bryggan. Det blev en väldigt stor skillnad att komma av och på båten. Nu går det betydligt lättare.

170507 Sjösatt

Idag fick så äntligen Greyhound komma i sitt rätta element. Under natten var hon upphängd pga jobb med centerbordet, så på morgonen var det bara att sätta henne i sjön. Motorn startade mycket lätt denna gång då de har rengjort förgasaren under vintern, men man måste låta motorn gå ett tag och bli lite varm innan man gasar på. Annars stannar den som den alltid har gjort.
Innan vi åkte in till bryggan testade vi att fälls ut och in skroven vilket fungerade bra. Nu prövade vi att bara ta upp den främre "fliken" på näten upp på sidoskroven och lät den aktre "fliken" hänga ner mellan skroven. Jag tror inte den mindre aktre "fliken" kommer ner till vattnet. Detta gör också att man inte behöver kliva på näten för att komma in i sittbrunnen när båten är hopfälld.
Det var lite spännande att åka in mellan Y-bommarna då det blåste rätt hårt snett bakifrån. Först försökte jag åka med vinden i aktern och räta upp båten i sista stund, men missbedömde båtens bredd och åkte in med sidoskrovet i Y-bommen. Nästa försök gick bättre då jag nästan passerade platsen, girade upp och kom i en båge med fart in mellan Y-bommarna med vinden i sidan. Väl mellan Y-bommarna fick jag backa hårt med motorn för att få stopp på ekipaget.

170506 Byte av linor till centerbord

Centerbordet gick inte in ända in i trumman

Byte av linor

Centerbordet har aldrig gått in ända in i centerbordstrumman, vilket har retat mig varje höst. Nu var det dags att fixa detta och samtidigt byta kontrollinorna till centerbordet som var väldigt stela och nötta. För att få tillgång till centerbordet var jag tvungen och hissa upp båten på något sätt. Det löste sig genom att båten kunde hänga i kranen klubben sjösätter båtar med mellan två sjösättningsdagar.
Efter att ha hissat upp båten tittade jag på varför centerbordet gick så trögt in i trumman. Troligtvis var det någonting som kom snett eller i kläm. När jag höll på och hissade centerbordet upp och ner samtidigt som jag drog i kontrollinorna lossade centerbordet och åkte ner så långt det gick med ett brak. Det blev en liten skada i framkant centerbordstrumman, men inget allvarligt. Efter det gick centerbordet väldigt lätt hela vägen upp.
Kontrollinorna byttes enkelt med hjälp av pappa och sambo. Bytte ut knoparna som satt med de gamla linorna mot en fallknop för att hålla nere centerbordet och en pålstek för att dra upp det. Innan vi satte tillbaka centerbordet smorde jag in gångjärnet med fett.
När båten kom i sjön och jag testade att dra upp centerbordet blev det ett stumt stopp när centerbordet kom upp i det högsta läget. Det var skillnad mot förut då det kändes då som att centerbordet mera kilades fast.