140525 Ornö runt

Nytt fartrekord

Idag ville vi ta en liten längre tur, och vad passar då bättre än en tur runt Ornö? Förut har vi alltid åkt med vinden på utsidan Ornö, men har då fått kryssa både i starten och sista biten hem. Nu ville vi testa att få det lugnare i starten och sista biten hem och då kryssa på utsidan Ornö istället. Sydliga vindar innebar att vi åkte norrut förbi Dalarö och ut på Jungfrufjärden. Mellan öarna blåste det inte så mycket så vi tuffade på i ca 7-8 knop med screachern uppe. I början av Jungfrufjärden tog vi en macka för att stilla hungern och då kände vi ett par gånger att det kommer att blåsa lite mer längre ut på Jungfrun. Båten tog ett par skutt accelerationsmässigt med lugnade ner sig sedan. När vi hade kommit förbi vindskuggan från Ornö började det hända saker. Vinden ökade och farten lika så. Nu blåste det ca 8 m/s snett bakifrån, men vi åkte ikapp vinden och fick den framifrån med samma styrka. Greyhound sköt ordentlig fart med farter mellan 16-18 knop. Läskrovet grävde ner sig lite och gjorde att det sprutade upp vatten. Det hela var lite läskigt, men mer än ovana tror jag.

Efter vi rundade Mörtö-Bundsö var det kryss för hela slanten. 7-9 m/s gjorde att vi tog ett rev ganska omgående. Det går inte lika fort, men belastar inte riggen så hårt plus att det blir en lite skönare gång. Båten är väldigt stabil på kryssen. Det gick ganska höga vågor på Fjärdlångsfjärden, men varje våg kändes bara som en lliten stöt i båten. Den stampar inte och gräver inte ner sig i varje vågdal som Milou skulle göra. Det hela känns helt odramatiskt trots att det blåser nästan 10 m/s och båten kör i 8-9 knop.

Efter Långbäling var det halvvind/läns hela vägen tillbaka. Jag lät screachern vara inrullad (vi använder den inte när vi kryssar) och körde på focken istället. Det går inte så fort, men betydligt enklare segelhantering.

Det blev en mycket fin segling på nästan 38 distans som klarades av på drygt 4 och en halv timme.