150523 Ornö Runt 2015

Lappad och klar för start

Inte var dag man ser en så här hög koncentration av flerskrovsbåtar

I år ställde vi upp i Ornö Runt. Första riktiga flerskrovstävlingen för Greyhound. Det var spännande att se hur den betedde sig i förhållande till de andra flerskrovsbåtarna och kul att se hur de andra seglade. När man är ensam flerskrovsbåt på en tävling eller på fjärden får man inte något kvitto på hur fort man skall gå eller om man har rätt segel uppe.
Flerskrovsbåtarna startade så sent som halv ett. En hel timme efter sista startande enskrovsgrupp, så det var lite ödsligt vid startområdet. Men det var nog bra då vi generellt behöver lite mer svängrum än enskrovsbåtarna.
De lovade västliga vindar på ca 10 m/s i starten för att sedan mojna på eftermiddagen. Vi började därför med ett rev i storen och rullade ut screachern på undanvinden efter starten. Efter vi hade gippat första gången och åkte rakt mot Ornö kom det ett åskoväder med vindar på 15 m/s från NV. Många båtar fick problem med de stora förseglen. Våran screacher slog in i förstag och vant och när jag skulle skota över seglet till andra sidan lossnade skotschacklet som sitter i seglet. Efter det stod screachern som en flagga rakt ut. Det kanske var räddningen från att ha skörat seglet som en del andra båtar gjorde?
Efter att riktat fören norrut igen började det lugna ner sig lite. Screachern rullade jag in, satte fast skotet igen och rullade ut seglet. Nu fick vi en ganska trevlig segling upp till Mörtö-Bundsö. Dock hade vi lite för lite segel uppe med den revade storen.
Efter att ha gippat oss ner bakom St Lökholmen rullade vi in screachern för att jag trodde att vi skulle få vinden mer rakt framifrån. Det skulle vi inte ha gjort då båten bakom kom ikapp och om. Bara att hissa screachern igen och ta ur revet ur storen då vinden nu bakom öarna verkligen hade bedarrat. Nu kunde vi knapra in så sakteliga igen och i den byiga vinden söder om Fiver-Sätra kunde vi segla om. I den byiga vinden kom det några riktiga tryckare som skvallrade om vinden längre söderut på Fjärdlångsfjärden. Söder om Mefjärd tog vi därför ner screachern och seglade på focken, vilket var fullt tillräckligt i den 8-9 m/s hårda vinden.
Ner till Nedergårdsö hade vi nästan kryssbog. Här fastnade vi lite i lä för Landsätta och båten vi tampades med kunde smita om på läsidan. Ner mot Långbäling gick vi dock lite högre än den andra båten så när det var dags för kryss genom Långbälingssundet låg vi lite före igen. I Långbälingssundet kunde man visst ta två vägar. Det visste vi inte och tog vägen som var inritad i seglingsföreskrifterna, dvs åkte norr om grynnorna. En bättre väg skulle vara att slå ner söderut mellan grynnorna och Gålkobb och sedan göra ett slag söder om grynnorna. Det gjorde den andra båten som nu vann väldigt mycket mark då vi fick dålig vind och motvrid mest hela tiden.
På Mysingen blev det kryss upp till Rumpudden. Det märktes att det var här vi har att lära. De andra båtarna smög sakta men säkert ifrån. Jag tyckte vi hade svårt att ta höjd och få gång i lådan i den grova sjön och den allt mer lätta vinden. Ett par felbeslut vid norrpricken gjorde att vi även fick göra ett par extra slag. Vi skulle ha gått bakom pricken och rundat söder om grynnorna. Vid Rumpudden dog nästan vinden helt. När vi hade passerat och trodde att vi kunde falla av vred vinden utmed öarna, så ju mer vi föll av, desto mer vred vinden mot. Otroligt frustrerande.
När vi kom upp mot Rotholmarna kunde vi dock äntligen rulla ut screachern igen.Efter lite om och men dvs. Det kan ju inte bara fungera utan måste krångla lite hela tiden. Ibland när man ska rulla ut seglet efter en lite stökig inrullning i hård blåst kan seglet sno/låsa sig på något sätt runt rullen så man bara får ut halva seglet. Efter några inrullningar och försök till att rulla ut seglet igen lossnade det och vi fick ut hela seglet. Nu ökade vinden igen (alltid hård vind runt Gålöfjärden) och vi kunde ta in på båtarna framför. I mål var vi bara någon minut bakom båten vi tampades med runt banan vilket var överraskande. Trodde marginalen skulle vara betydligt större än så efter våran svaga kryss.

På det stora hela måste vi vara nöjda. Jag tyckte vi hängde med de andra båtarna OK när vi inte gjorde misstag. Med lite övning i fler skarpa situationer kommer det att gå bättre och bättre. Viktigt att inte fega ur när man seglar trimaran. Den tål mer vind än vad man tror. Full stor vid 8-9 m/s är inget konstigt. Sen får man anpassa förseglen efter vindstyrkan.

Alla resultat finns på ornorunt.se