160529 Ornö Runt - Tävlingen

Inte bara själva tävlingen, utan från brygga till brygga.

Tävlingen Ornö Runt. Vi är väl inte med för att vinna utan mer för att se hur våran fart står sig mot andra trimaraner. Det är ju inte så ofta man stöter på dom ute på sjön.
Prognosen sa O 6-9. Perfekt tänkte vi som inte hade anmält oss med största flygande försegel. Tyvärr blev det NO 3-5, dvs kryss och läns hela banan i lätt vind. Det sämsta tänkbara. 

Direkt efter starten var det kryss upp till Ljungfrufjärden. Vi tog ett litet annat startspår än de andra för att få fri vind, men fick då lite längre väg och efter första slaget mot Ornölandet fick vi väjningsplikt mot de andra båtarna. I efterhand ingen lysande start, men det är sådant man lär sig av. Det fanns en annan båt, Vinthunden, som seglade med ungefär samma lys som oss. Den båten hade vi slagdueller med hela vägen upp till Jungfrun.

På Jungfrufjärden blev det öppnare vatten och fler valmöjligheter. Jag trodde att det skulle vara mer vind nära land mot Kymmendön, men här blåste det mindre och man tappade mark mot de andra båtarna. Som tur var gjorde konkurrenterna samma misstag. När vi höll oss ute på öppet vatten kunde vi rinna ifrån lite mot Vinthunden.

Efter rundningen nära Mörtö-Bundsön hissade vi screachern och fick till en början en bra bra fart då vinden här var nästan ostlig. Men ju längre ner mot Fiver-sättraön desto mer NO blev det. Vi började och skära mot vinden, men jag tror inte det går fortare om vi inte har gennakern. Nästan bättre att rulla ut focken i lovart och spira/styra ner vind mot screachern. Vi skar ner bakom Nedergårdsö och sedan ner mot Långbäling. Det var dock ett dåligt val för nu hade Vinthunden som hela tiden tog kortaste vägen kommit ikapp.

I den byiga halvvinden söder om Ornö kunde Vinthunden åka ifrån lite. Vi är lite underbemannade med bara två i båten och kan inte ställa om seglen direkt efter vindpustarna. Vinthunden hade hela fem man i besättningen vilket gör skillnad.

Uppe vid Rumpudden skillde det dock bara några hundra meter mellan båtarna då en ny kryss väntade. Vi kom ikapp rätt så om gående, men sedan hade Vinthunden väjningsövertag, så när vi möttes fick vi hela tiden slacka på skoten och gå bakom. Norr om St Rotholmen tröttnade jag och slog framför nosen på Vinthunden. Hon blev nu upphinnande båt, kunde inte lova upp och gå om utan fastnade i våran lä. Nu hade helt plötsligt vi över taget och kunde rinna ifrån till målet. Detta var behållningen i en annan ganska tung segling från våran sida.

Nåja, bara att skaka av sig och göra bättre ifrån sig nästa gång. Alla resultat finns på www.ornorunt.se.