130706 Överlämningssegling

Österviken, Lökaön

Överlämningssegling idag med gamla ägaren Peter. Känns konstigt att säga 'gamla ägaren'. Jag har inte förstått än att Greyhound faktiskt är min. Kanske gör man det när man har seglat henne själv några gånger.
Mycket mera vind idag än i söndags då vi åkte ut för första gången. 8-9 m/s från nord gjorde att vi skulle få känna på vilka fartresurser Greyhound besitter.
Först skulle allt göras i ordning för att segla. Fälla ut sidoskroven, fälla ner peket och göra seglen klara för att hissas. Idag fick vi göra allting medan Peter kom med tips och glada tillrop. Eftersom det var första gången vi gjorde i ordning båten själva tog det sin lilla tid. Lite krångel med det mesta på det så dröjde det en stund innan vi kunde susa fram över vattenytan. När vi kom ut på Kanholmsfjärden seglade vi bara rakt ut och klockade max för dagen, 14,5 knop. Det var precis som på YouTube. Men det var aldrig läskigt, utan det gick lugnt och fint ändå. En helt otrolig känsla. Sedan bestämde vi oss för att kryssa upp till Möja, gå in i Bockösundet och luncha vid en strand i Österviken på Lökaön. Vi skulle inte ligga för natten så det gjorde inget att det kanske skulle bli lite trångt.
Kryssen upp till Möja var lärorik. I början tog vi ett rev så vi fick öva på det också. Otroligt härligt med singel line reef. Det var väldigt lätt att skota på rufftaket. Inget ligga på knä och skota fock vid vattenytan mera, utan nu seglar man upprätt istället. Man fick dock vara med på att skota hem fort, för när vinden fyller focken och det blåser hårt orkar man inte ta hem allt. Lite träning behövs där. I slutet gick det bättre och slagen satt oftare och oftare som en smäck. Man märkte också hur mycket fortare det går med trimaran. Vi närmade oss land väldigt fort så man får vara med att slå hela tiden i trånga sund. Ca 9 knop höll vi i pinkryssen.Trots hård blåst på kryssen lutade det nästan inte alls. Väldigt overkligt.
Väl inne i Österviken viken letade vi plats för att lägga till med bredsidan mot berget. Först försökte vi längs in på södra kanten, men det blåste lite väl mycket för att ligga bra där. Sedan gick vi upp mot norra kanten vid inloppet till viken och hittade en riktigt fin plats långt ifrån alla andra. Det var väldigt ovant att gå in med bredsidan mot berget, så Peter tog över spakarna och visade hur man kan hantera utombordare kopplad till rorkulten. Otroligt vilken manöverförmåga man har. Lägga i backen för att bromsa samtidigt som man vinklar motorn åt sidan var helt nytt för en som bara har haft inombordare förut. Man kanske kan ta kurs hos någon motorbåtsägare?
Lunchen smakade väldigt bra i strålande sol i sittbrunnen. Fantastiskt att vara ute på sjön igen. Det gjorde ju inte direkt ont på vilket sätt vi kom hit heller.
Innan vi lättade hissade vi upp och rullande in screechern som vi skulle testa på väg hem. Vi hissade segel igen i Bockösundet, fick en kryssbog till Möja kanal och sedan plattläns söderut. Med screecherns barberhaul kan man skota screechern ända ut till sidoskroven och kan på så sätt spira seglet. Det fungerade hur bra som helst på plattlänsen. Efter att ha passerat Möja ville vi testa gennakern också. Vi fick upp den, igen med lite strul, men sen dog vinden fullständigt. Vi väntade en stund, men då var klockan redan sen, så vi körde motor resten av vägen till Bullandö.
Allt som allt en riktigt fin segling. Man märker att det är en helt annan båt att segla än en enskrovare. Det är väldigt mycket att lära sig, men det är det som är roligt också.