130715 Bullandö - Maren

Greyhound och Linnea

Första dagen på premiärturen. Nu skulle vi verkligen göra allt utan att Peter var där och korrigerade. Om det kan strula, så gör det det, och det kan verkligen strula på en trimaran. Det tog väl dubbelt så lång tid som förut att få ut skroven och sätta storen. När vi sedan skulle rulla ut focken hade en tamp från fockkapellet trasslat in sig i rullen så jag höll knappt få varken ut eller in seglet. Efter mycket om och men lossnade tampen och vi fick ut hela seglet. Måste trycka upp kapellet ordentligt till höger i ankarboxen så det inte händer igen. Kanske tom binda upp kapellet med någon tamp när man inte använder det.
Nåja, nu var vi på väg iaf och första bogen vi fick är den sämsta; plattläns. Vi skar ner till början av Möja kanal. Så här i början kör vi bara med fock och stor, så det var inga hissnande farter direkt. I Möja kanal blev vinden mer västlig och vi fick några pustar som gjorde att båten fick fart och vi körde i 10+ knop förbi fyren. Det är en fantastisk känsla när båten lyfts upp på vattnet och drar iväg. Det känns som man flyger en bit ovanför vattenytan.
Därefter kom slören tillbaka och det blev segling i sakta mak upp till Rödlöga. Där girade vi rakt norrut, fick vinden lite mer från sidan samtidigt som vinden ökade till ca 9 m/s. Då jäklar blev det fart på lådan. Farter runt stadiga 15 knop med högsta toppen på 16,7 knop. Hjärtat rusade iväg i takt med båten och adrenalinet sprutade ur öronen. Vi hade dock alldeles för mycket segel uppe. Den skenbara vinden visade över 12 m/s och man bör reva när skenbara vinden visar 10 m/s. Efter att ha rundat Hallskär fick vi lite lugn och ro och kunde ta ett rev. Resan ner till Norrtäljeviken blev därefter en trygg resa, men farten behöll vi. Stadiga 13 knop på loggen.
Kryssbog ner förbi Lidö till Käringö där vi tog ner. Familjen väntade i Maren i Linnea. De visste inte vad vi hade för båt, så vi vek ihop skroven när de såg båten och gled sedan in med en 3,2 m bred båt. :-)